JarmosDotter

Flygbiljetter.

2012-01-30T19:57:00.003+01:00

För några dagar sedan köpte jag flygbiljetter. Jag reser till Tunisien den 26 mars och kommer inte hem fören den 16 april. Jag ska spendera tre underbara veckor med Akrem och hans familj! :) Det har varit planen hela tiden, att jag ska åka dit och hälsa på. Men nu när biljetterna är köpta så blir det så verkligt, och det är ren och skär lycka inombords! Jag behöver den känslan. för trotts att jag pratar med Akrem och hans familj på skype varje kväll så är saknaden så oerhört stor!

Imorgon är det fem hela veckor sedan han lämnade Sverige. Det är alltså nästan fem veckor sedan jag kände hans armar om mig. Jag saknar honom så innerligt, varje dag. Hela tiden. Det är tomt utan honom, och vissa dagar är jobbigare än andra. Och jag tänker att det är okej att vara ledsen, att gråta och sakna så det gör ont inombords. Men jag är okej, det är jag. Mitt i all saknad, all längtan.

En vecka i Eskilstuna.

2012-01-14T22:22:00.001+01:00

Jag är hemma i Skåne igen efter att ha spenderat en underbar vecka i föräldrahemmet i Eskilstuna.

Dagen efter att jag anlände så träffat mammas sida av släkten hemma hos mormor och morfar. Vi åt god mat, pratade och umgicks. Alltid lika mysigt, och jag älskar att vara på mormor och morfars gård där jag och mina kusiner lekt så mycket som barn. Vi har upplevt många äventyr och hittat på en massa tokigheter ska ni veta :) Lyckliga barndomsminnen som jag vårdar med ömhet.

Det är så bra när jag lyckas pricka in mitt besök i Eskilstuna dagar då släkten ska träffas! Då samlas ju alla under samma tak! Jag lekte en del med mina fina kusinbarn. Inklusive det nyaste tillskottet Zion som bara är ett par veckor gammal! Han är så vacker och så väldigt liten. :) Det är som om man glömmer bort hur små bebisar är, och jag blir alltid lika förundrad över de pyttesmå fingrarna och de små, små naglarna. :p

♥

I tisdags så promenerade jag genom staden för att besöka min kusin Carro. Vi drack te och pratade minnen, och vilka minnen sen! :)

Det var henne jag rymde till Stockholm med, då jag var fjorton år hon hon hade ganska nyligen fyllt sexton år. Vi hade inga pengar, så vi köpte en limpa bröd, fyllde en petflaska med vatten, gav oss ut på E20 och liftade hela vägen till Stockholm! Nu så här efteråt så undrar jag vad vi tänkte med, det kunde ju ha gått väldigt illa. Men vi kom fram, oskadda och utan någon särskild plan. Det var i mars och temperaturen låg på -10. Vi hade ingenstans att sova, så vi vandrade runt på Stockholms gator, åt av limpan när vi blev hungriga och drack av vattnet vi hade med oss. Vi frös så vi skakade och satt hopkurade på trottoaren på ihopvikta tidningar. Vi vågade aldrig somna, det kändes för farligt. Ändå så var vi vid gott mod, vi var ju ute på äventyr! När det blev för kallt för att sitta stilla så reste vi oss började promenera. Vi gick förbi ett hotell, och till vår förvåning så var ingången inramad av kravallstaket och en vakt stod vid hotellets ingång. Vid kravallstaketet satt en rad av unga tjejer. Jag och Carro blev ju såklart nyfikna och frågade vad de gjorde där.

- Vi väntar på Backstreet boys! Sa en av tjejerna, nästan lite högtidligt.

Jag ock Carro såg på varann och jag tror vi tänkte samma sak. Här kan vi stanna, här kan vi sätta oss ner och tillåta oss att somna. Det kändes tryggt med vakten som stod i hotellets entré och alla tjejer som satt tätt ihop iklädda tjocka dunjackor. Några hade varm choklad i termos och smörgåsar. Vi slog oss ner, åt lite av brödet och efter att ha pratat lite med de andra tjejerna och hälsat på vakten så kunde vi slappa av. Vi sov inte mycket den natten, mycket på grund av kylan. Men några minuters sömn här och där var så mycket bättre än ingenting.

Under två dygn var vi Stockholm. På den tiden hade varken jag heller Carro någon mobiltelefon, däremot hade jag en personsökare som jag fått av pappa i present. Jag hade den med mig och när våra föräldrar upptäckte att vi var borta (vi hade nämligen sagt till min mamma att jag skulle sova hos Carro och till Carros mamma sa vi att vi skulle sova hos mig. Men efter den här händelsen så fick vi båda utegångsförbud under en tid, samt att våra föräldrar alltid kollade med varann när det var tal om att någon skulle sova över) så pep min personsökare. Jag minns än idag hur magen knöt sig, haha. Vi fick låna en mobil från en tjej utanför hotellet, hon var från Stockholm och vi tyckte att hon nog måste vara från en överklass familj eftersom hon hade en egen mobiltelefon! :p

Våra föräldrar var arga, men mest lättade och tacksamma över att vi var okej. Dock så åkte vi inte hem fören dagen därpå. Vi var inte klara med vårt äventyr och berättade inte vart i Stockholm vi var. Vi såg till att ringa våra föräldrar då och då och berättade att vi var okej och att vi snart skulle komma hem. Hahaha, gissa om vi fick utegångsförbud och ordentliga förmaningar när vi kom hem.
Men det var värt det. För det var verkligen ett äventyr! Ingenting jag skulle göra om, men det var två spännande och framförallt utmanade dygn på rymmen i huvudstaden. Och btw så träffade vi Backstreet boys och tog några fotografier som vi sedan sålde till fans för typ 40-50 kr per kort! ;) Business girls :p

Efter att ha druckit te och pratat minnen så följde jag med och hämtade hennes barn på dagis och i skolan. Sen gick vi hem och åt mellis och lekte lite. Pratade vidare och uppdaterade oss om vad som händer och sker i varandras liv. En väldigt mysig och fin dag med andra ord. :)

♥

Linda kom på besök till Eskilstuna, det var så fint att träffa henne igen efter så lång tid. Jag kramade om henne, som jag hade längtat! Vi drack te vid köksbordet i föräldrahemmet, pratade om livet och våra planer för framtiden. Föreningslivet och allt som hör till, allt det som är relativt nytt för mig men som hon varit en del av under många, många år! Hon gav mig lite nya idéer som jag tror kan vara användbara. Vi åt lunch tillsammans, och fortsatte pratade om allt och ingenting. Jag har saknat henne i mitt liv. Varför ska alla jag älskar vara så utspridda? Varför kan inte alla bara bo på samma ställe, i samma stad?

Jag längtar redan tills nästa gång vi ses!

♥

Jag och min lillasyster Ellen har handlat lite på mellandagsrean. Jag köpte nya gardiner till sovrummet på Indiska. De nya gardinerna liknar sina föregångare väldigt mycket. Samma färg, liknande tyg (ett ganska rejält tyg som tål att Lily klättrar i gardinerna. Slittåliga kan man nog säga :) Jag fick i alla fall båda gardin längderna för 124:- på rean. Ett riktigt kap! :)

Jag köpte även en fin grön klänning på Indiska, samt en brun stickad kofta som jag verkligen älskar! :)
Ett besök på myrorna och jag gick därifrån med sex nya böcker! :D

När harpalten ylar - Truddi Chase
Bokhandlaren i Kabul - Åsne Seierstad
Den blå dagboken - James A. Levine
Den sommaren - Liz Rigbey
Vi har ju hemligheter i den här familjen - Therése Eriksson
Skärvor av ett ansikte - Lucy Grealy

♥

Dagen innan jag skulle åka hem till Skåne så åkte mamma och jag ut till kyrkogården och tände ljus i lyktan. Jag pratade lite med pappa och Emma, det var längesen sist. Det känns så fint att åka dit, det gör inte ont längre. Inte på samma sätt som det en gång gjorde. Saknaden finns där såklart, den kommer nog alltid finnas med mig, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det är ju saknaden som tillsammans med minnena som berättar om det som en gång var. Det blir något vackert, något att vårda och vara rädd om. :)

Sista kvällen i föräldrahemmet så åt vi trerättersmiddag, trevligt en vanlig torsdag måste jag säga :)
Ellen är jätteduktig på det där med efterrätter och hade gjort den godaste cheesecake jag ätit! Jag blir alltid bortskämd när jag åker till Eskilstuna, bara det att mamma säger att maten är klar är ju ren och skär lyx! :p

Akrem, kärleken och saknaden.

2011-12-28T23:21:00.002+01:00

Jag saknar honom. Han åkte igår kväll, jag följde med honom till flygplatsen och det var svårt att hålla tårarna borta när vi var tvungna att skiljas åt. Han kramade om mig, och vi stod och höll om varandra länge. Några tårar trillade ner över mina kinder trots att jag hade lovat mig själv att jag inte skulle gråta, det gör avsked så mycket svårare. Men när ens hjärta är fyllt av kärlek till en man som måste lämna landet så gör det ont. Det värker i bröstet. När man vet att han känner samma värk i sitt bröst, och hans ögon är glansiga av tårar så gör det ännu ondare. Så några tårar föll, men jag kan säga att jag var stark i det stora hela ändå.

Det gjorde riktigt ont i hjärtat se honom gå genom säkerhetskontrollen, och inte veta när jag kommer att träffa honom igen. Jag vinkade åt honom en sista gång och vände mig om och gick när jag kände hur tårarna vällde upp i ögonen. Jag ville inte låta honom se mig gråta, han hade en lång resa på nästan 19 timmar framför sig. Jag ville inte att han skulle vara ledsnare än han redan var.

Jag sökte upp toaletten på flygplatsen för att samla ihop mig och få känslorna någorlunda under kontroll. På bussen hem kändes det väldigt tungt, saknaden och sorgen var så påtaglig att jag var rädd för att brista ut i gråt. Så när mamma ringde för att höra hur jag mådde så bad jag henne att få ringa upp när jag kommit hem. Jag ville hålla ihop tills jag kom innanför dörren hemma. Först då skulle jag släppa fram gråten. Om jag pratade med mamma i telefon så skulle jag börja gråta, det visste jag.

Och väl hemma så kunde jag äntligen få gråta ut. Saknaden värkte i mig. Men tårarna behövdes, det är skönt att få gråta ut.

Det är så mycket jag saknar med Akrem. Vi har bott ihop sedan i början av november. Jag har alltid trott att jag inte skulle trivas som sambo. Att jag tycker för mycket om min ensamhet för att vilja bo tillsammans med någon. Men sen blev jag förälskad. Och när vi fick veta att Akrem inte fått uppehållstillstånd i sitt asylärende så ville vi umgås så mycket vi kunde innan han skulle resa hem till Tunisien igen.

Jag saknar honom här hemma. Jag saknar honom så det värker i bröstet på mig. Det är tomt utan honom. Det som varit mitt hem blev vårt hem.

Akrem hade så bra hand om katterna, och det förvånade mig när Lily accepterade honom bara efter andra besöket. Det var mycket det som gjorde att jag frågade om han ville flytta in. För Lily är vanligtvis rädd för allt och alla. När mamma och andra familjemedlemmar kommit ner till Skåne för att hälsa på mig så har vi inte sett skymten av Lily. När mamma och Linda hälsade på förra året så såg vi knappt Lily på tre dagar.

Så när Lily av någon okänd anledning accepterade Akrem så väldigt snabbt så blev jag alldeles förbluffad. Precis som alla andra som vet om Lilys tidigare beteende.
Vi blev som en liten familj. Lily betedde sig som om Akrem alltid hade bott tillsammans med oss och på kvällarna så trängdes vi alla fyra i min 2-sits soffa.

Så jag saknar honom, mycket! Jag saknar hur han håller om mig och pussar mig på pannan. Jag saknar hans famn att vila i och hans armar om mig. Jag saknar våra diskussioner och konversationer. Hans underbara humor och hur han skrattar. Jag saknar hans doft och hans närhet. Och jag älskar hur han älskar mig, och att min kärlek är besvarad. Det är en stor känsla. Varmt om hjärtat.

Vi har pratat om att jag ska åka till Tunisien och hälsa på. Träffa hans familj, hans vänner och se hans stad. Antagligen sker denna resa i mars. Efter att jag har avslutat kursen på universitetet.

Jag vill åka nu. Men jag har en massa jobb nu i januari. Sen i februari så börjar jag universitetet som det ser ut just nu. Så efter det är resan till Tunisien planerad. Behöver jag säga att jag längtar?

Men just nu är det saknaden som är störst. Kom hem igen älskling...

Slutstation rättspsyk.

2011-11-30T17:58:00.001+01:00

Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Jag känner, efter att ha haft en längre bloggpaus med bara sporadiska uppdateringar, att jag nu vill återuppta bloggandet. Anledningen till att jag väljer att börja skriva här igen är helt enkelt för att jag återigen känner att jag har något att dela med mig av, och att det känns kul att blogga igen! Kanske är det för att jag fått flera mejl på senaste tiden från er bloggläsare. Uppmuntrande ord och varma hälsningar. Tack, vill jag säga till er! Även om jag är dålig på att svara på mejl ibland så vill jag att ni ska veta att jag läser era mejl ♥

Så vart börjar jag?

Det känns mest logiskt att börja med att berätta om boken!

Mina vänner Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson har skrivit boken Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts brott.

Baksidestexten:

De är unga kvinnor som utvecklat ett allvarligt självskadebeteende. De har inte blivit dömda för något brott och de utgör inte något hot eller någon fara för andra. Men i stället för adekvat vård spärras de in på rättspsykiatriska högsäkerhetskliniker, tillsammans med mördare och våldtäktsmän och utsätts frekvent för tvångsåtgärder som isolering, tvångshandskar, hjälm och bältesläggning, ingripanden som långt ifrån alltid har lagen på sin sida. Varken de själva eller deras anhöriga kan påverka situationen – de är rättslösa.

Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson har under flera år engagerat sig i dessa fall och gjort ett stort antal intervjuer med kvinnor som vårdats inom rättspsykiatrin. De har också haft upprepade möten och samtal med ansvariga vårdgivare och myndigheter. Slutstation rättspsyk är en skakande rapport från ett Sverige vi inte längre trodde fanns.

Ovanstående text är lånad från Natur och Kultur.

Det var en kylig höstdag 2010 som jag åkte till Lund för att träffa Thérèse och Sofia, de hade frågat mig om jag ville berätta för dom om mina år på den rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall. De berättade i förtroende att de funderade på att skriva en bok, om just det jag och flera andra unga kvinnor fått erfara. Att vårdas på rättsspyk utan att ha dömts för ett brott.

Nu ville Sofia och Thérèse att jag berättade om mina upplevelser och allt det jag varit med om under åren som patient på rättspsyk i Sundsvall. Vi satte oss tillrätta med varsin kopp te, och jag började berätta. Jag hade tagit med mig brev som jag fått av andra intagna, utdrag från min journal, en av alla mina dagböcker och en gammal rumsnyckel till ett av rummen som jag bodde i på kliniken.

Det blev ett långt samtal med många känslor, och mycket av det jag varit med om rördes upp till ytan igen. Men jag var redo, jag hade bearbetat det jag varit med om. Och även om det fortfarande gjorde ont att tänka tillbaka på allt som hänt bakom de där murarna i norr så kände jag mig väldigt trygg där jag satt med Sofia och Thérèse. Vårt samtal gav mig hopp, det gav mig en möjlighet att göra min röst hörd, att få berätta min historia. Och jag hade fullt förtroende för de båda när det kom till det arbete med den bok som låg framför dom.

Det är den boken som idag finns i bokhandeln. En bok som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

I boken får flera andra unga kvinnor, som liksom jag vårdats på rättspsykriatiska kliniker runt om i landet utan att ha dömts för något brott, en möjlighet att berätta om sina upplevelser och erfarenheter kring den vård, eller ska jag säga icke-vård, som bedrivs på dessa anstalter.

Vi kan tillsammans vittna om den hårda miljön, den hotfulla miljön på avdelningarna vi bor på tillsammans med dömda brottslingar, tvångsåtgärderna som missbrukades i bestraffningssyfte, den frånvarande personalen, bälteshandskarna som låstes fast kring våra handleder och hockyhjälmen som sattes på våra huvuden, veckolånga isoleringar och de omänskligt långa och hårdhänta bältesläggningarna, utövandet av det aktiva ointresset och den kärleksfull cynism, bristen på medkänsla och känslan av den totala maktlösheten.

Ja, det är så mycket vi har att berätta. Händelser och handlingar du kanske inte trodde förekom i ditt trygga Sverige. Vi berättar nu, det här är vårt vittnesmål. Frågan är om du vågar lyssna?

För mig personligen känns boken som en upprättelse. Sofia och Thérèse har gjort ett fantastiskt jobb! Jag är så tacksam över allt det arbete de lagt ner på både boken och frågan i sig. Under flera års tid har jag beundrat följt deras brinnande engagemang för tjejer med självskadebeteende som vårdas på rättspsykiatriska kliniker. Att säga tack känns inte tillräckligt, men det är det enda ordet jag kan komma att tänka på. Tack, tack så innerligt mycket Sofia och Thérèse.

Slutstation rättspsyk har även en egen hemsida där ni kan följa debatten kring boken. Intervjuer, tidningsartiklar och mycket annat! Här är en direktlänk till ett inlägg på hemsidan där det finns länkar till olika intervjuer och webb-tv inslag!

Jag har även gjort ett par intervjuer i samband med boksläppet som var den 14 november. Här hittar ni ett webb-tv inslag gjort av TT-nyheter som bland annat publicerats i Aftonbladet, SvD, GP, Sydsvenskan.

Jag medverkade även i ett kort inslag för Rapport på SVT, där kan ni även höra Sofia och Thérèse berätta om boken de skrivit. Det inslaget kan ni se här.

♥

2011-10-30T16:58:00.000+01:00

En ovanligt bra lördag, med ovanligt trevligt sällskap. Bio i Malmö. Och gula rosor...

Höstpromenad 2011

2011-10-28T19:44:00.000+02:00

I måndags var jag ute på en riktig höstpromenad tillsammans med mina grannar Petra och Alicia och så hundarna! Två underbara samojeder.

Det var väldigt fridfullt att promenera i en sådan vacker omgivning. Hösten är vackert.
Här kommer lite bilder.

Mycket som händer!

2011-10-23T19:34:00.000+02:00

I brist på andra bilder så slänger jag in en bild från i fredags

när jag bestämde mig för att äta lite ost och kex.

Perfekt med portionsförpackning! :)

Det var ett tag sedan jag satte mig ner och tog mig tid att uppdatera bloggen. Det har hänt en hel del faktiskt! Jag har hunnit med att hälsa på mina vänner Dorota och Martin som köpt ett fantastiskt fint hus! Jag blev bjuden på hembakade vaniljbullar och vi gick en promenad runt området i det fina höstvädret.

Jag har även gått på mitt första inflytanderåd som lokalrepresentant för SHEDO tillsammans med Hannah. Det kändes bra och var riktigt intressant! Mycket nytt att ta in och många spännande människor. Vi blev dessutom bjudna på en tre rätters middag! Inte helt fel! Jag kom hem strax innan tio på kvällen, trött men nöjd.

Dagen därpå åkte jag till Höör för att berätta om mina erfarenheter av tvångsåtgärder på seminariet Bättre vård, mindre tvång. Seminariet är en del av SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) projekt Bättre vård – mindre tvång. Ni kan läsa mer om det här och här.

Nu håller jag på att förbereda mig inför min andra dag som Dialogutbildare! Den 27 oktober är det dags för mig att återigen bege mig till Trelleborg för att tillsammans med min kollega fortsätta utbildningen. Ska bli kul, men lite nervöst.

Jag håller även på att starta upp mitt företag, men ska ha möte med försäkringskassan innan jag skickar in alla papper, så att de får alla information om mina planer och jag kan känna mig trygg i att jag inte gör något som strider mot deras regler och att jag på så sätt förlorar min aktivitetsersättning (vet fortfarande inte om jag fått beviljad aktivitetsersättning för ett år till).

Ja, det är med andra ord ganska mycket just nu. Men jag trivs väldigt bra.
I morgon ska jag ut med min granne och hennes hund och gå i skogen! Jag ser fram emot sällskapet och att få njuta av naturen.

Avslutar detta inlägg med en bild på linslusen Lily!

Alltid redo när kameran kommer fram :p

Kvällsmys på Lilys sätt.

2011-10-03T19:31:00.001+02:00

(klicka på bilden för förstoring)

Ser ni något ovanligt på den här bilden? :)
Nej, tänkte väl det :) Här hemma är det ju mer regel än undantag att ligga och ha det bra i blomkrukorna! I alla fall om man heter Lily :p
Dock är det första gången hon får för sig att göra det inomhus :)

Sötfröken själv.

Föreläsning, Lund och livet.

2011-10-03T14:08:00.000+02:00

Skrivet på en vägg i Lund som jag gick förbi.

Jag hade tänkt uppdatera bloggen tidigare, men livet har kommit mellan, det har ju varit så vackert väder så jag har spenderat mina dagar utomhus. Tagit långa promenader, träffat lite vänner, suttit med en bok på balkongen i solskenet med katterna, ja, varit lite hög på livet efter föreläsningen jag höll i torsdags! :)

Föreläsningen gick förresten jättebra! Jag fick så otroligt bra respons, det känns verkligen uppskattat att berätta om vad jag varit med om och hur jag tog mig ur självdestruktiviteten. Jag föreläste för psykologer och det märktes att de verkligen sög i sig allt jag sa. Flera av de som var där och lyssnade arbetade med självdestruktiva tjejer och behövde råd, nya infallsvinklar och vi hade en väldigt givande dialog efter föreläsningen. Det kändes bra, och jag tänkte hur mycket det betydde för mig när jag var sjuk att jag hade en psykolog som verkligen ville förstå och hjälpa mig. Det värme verkligen i hjärtat att se detta engagemang från eras sida!

Jag utvecklas som föreläsare och jag lär mig alltid någonting nytt för varje gång jag står där och talar. Jag känner mig trygg i mig själv och det är verkligen en fantastisk känsla! Att jag kan, jag med! Det hade jag aldrig trott för bara två-tre år sedan!

Höst i Lund.

Nu till någonting annat! Igår åkte jag till Lund för att träffa Hannah (SHEDOs ordförande) och för mig en ny bekantskap - Anna. Vi gick till Ebbas Café för att fika lite och prata om livet och arbetet inom SHEDO. Riktigt mysigt, jag önskar jag bodde i Lund! Eslöv är för litet!
Men som jag sa till Hannah och Anna så tänker jag mig att Eslöv bara är en förort till Lund och Malmö :p Jag menar, från Eslöv är det bara tio minuter med tåg till Lund och tjugo minuter till Malmö.
Inte värre än tunnelbanan i Stockholm, right? :)

Det gör faktiskt stor skillnad för hur jag ser på Eslöv. Och det gör också att jag orkar bo kvar här! För jag vill verkligen flytta till en större stad. Grejen är bara att jag inte skulle ha råd med samma storlek på lägenhet i en större stad. Ja man kan inte ens hitta en lika stor bostad som jag har till samma pris här i Eslöv längre! Jag har nämligen en rymlig 3:a och ett specialavtal med min hyresvärd som innebär att min lägenhet är orenoverad, jag får då en rätt rejäl sänkning på hyran.

Jag har dessutom blivit van med tre rum och kök, katterna har verkligen yta att röra sig på, och eftersom de inte får vara utekatter så känns det bra att de har yta att springa omkring på. Men ja, jag står fortfarande i kö i Örebro, det alternativet har jag inte lagt åt sidan, jag måste dock stå i kö runt ett år till för att samla ihop poäng till att få en bra lägenhet. Ingenting är bestämt, jag tycker bara om att veta att jag har alternativ! :)

Samma vägg och samma text.

Höstpromenad

2011-09-27T19:05:00.001+02:00

Jag tog en paus i skrivandet och gick ut i höstsolen på en promenad. Det var skönt att komma ut och sträcka på benen, få lite frisk luft och känna solen mot ansiktet. På torsdag har jag en föreläsning i Lund, så jag har spenderat eftermiddagen till att förbereda mig inför det och uppdaterat mitt material. Så länge jag håller mig sysselsatt mår jag ganska bra, speciellt när jag gör saker som betyder mycket för mig och som ger mig en känsla av meningsfullhet. Jag försöker fylla mina dagar med just sånt, men när de dåliga dagarna är ett faktum så är det bara att acceptera det. Acceptera att ingenting känns kul, att gråten är nära och ensamheten känns påtaglig. Men oavsett om det är en bra eller dålig dag så försöker jag ta mig ut på en promenad, det gör mig gott. Speciellt när solen lyser upp vår värld...

Här kommer några bilder från dagens promenad.

Marknadsfynd

2011-09-26T18:06:00.001+02:00

I helgen var det marknad i Eslöv, dessutom hade vi väldigt fint väder! Så jag promenerade ner till marknaden och gick ett varv. Här nedan ser ni några av de fynd jag gjorde.

På marknaden fanns det flera loppisstånd. Jag köpte den här vackra

plåtasken! Hur fin som helst!

Väldigt fin förvaring för småsaker.

Jag köpte även ett vackert hårspänne vid loppisen.

Och en ny sjal, älskar färgerna och mönstret.

En bättre dag

2011-09-22T17:36:00.000+02:00

Idag är en bättre dag. Det känns som om det är mycket lättare att andas och trycket över bröstet har lättat. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på allt det stöd jag får genom bloggen, via sms och mejl, facebook och telefonsamtal. Det betyder så mycket, väldigt mycket.

♥

Jag åkte ner till stan och åt en sen lunch med Sonja, skönt att få lite varm mat i magen. Handlade hem lite mat på vägen hem, kröp ner i fåtöljen med täcket över mig och såg Grey's anatomy. Och det känns som om det är allt jag orkar, se karaktärerna i tv-rutan leva ett liv efter ett manus.

Jag är så trött hela tiden, men har svårt att somna om kvällarna. Och det spelar ingen roll hur länge jag sover när jag tillslut lyckats somna, jag är ändå trött när jag vaknar.

I förmiddags försökte jag ta mig samman, läsa mejl men jag förstod inte vad det stod. Det är som om jag inte är närvarande, som om jag inte kan koncentrera mig tillräckligt länge på orden för att min hjärna ska förstår hur orden hänger ihop. Och jag blir så stressad! Allting bara snurrar runt runt i huvudet på mig och jag vänder bort blicken, tar ett djupt andetag och försöker igen. Men det är bara lösryckta ord tillsynes utan mening och sammanhang. Jag känner igen det här sedan tidigare, men det var så längesen sedan sist att jag lyckats förtränga hur frustrerande det är.

Nu är det lite bättre, kanske är det att jag fått mat i mig, och sovit en stund på eftermiddagen?
Jag hoppas på att imorgon kan ta mig samman, försöka fokusera på mina arbetsuppgifter och styra upp allt.

Smärtan i bröstet, och jag gråter som om jag inte vet hur man slutar.

2011-09-21T15:55:00.001+02:00

Återigen känns allt tomt, grått och så meningslöst. Jag går omkring med en klump i magen och gråten är ständigt nära. Jag blir så arg på mig själv för att jag inte orkar det jag borde orka. Jag vill inte vara såhär, jag vill verkligen inte! Jag är så frustrerad att jag vill skrika rakt ut, men jag skriker inte, jag bara gråter.
Jag gråter när jag äter, jag gråter när jag diskar, jag gråter när jag försöker laga mat. Jag gråter när jag ska sova, och när jag sover vill jag inte vakna upp och vara ledsen. Jag vill bara fortsätta sova tills jag mår bra igen.

Jag är rädd att jag ska bli utförsäkrad... att jag ska tvingas göra mer än jag gör nu. Mer än jag klarar av. Människor runt omkring mig säger åt mig att inte tänka på det, inte ta ut något i förskott. Men jag kan inte låta bli, trotts att jag försöker. Jag är så ensam... Så ensam i allt det här.

Jag klarar av det här, det finns inte i min värld att jag ska skada mig eller behöva bli inlagd. Det behöver ni inte vara oroliga för. Jag är stark, jag berättar bara för er att jag just nu är svag,och att det är okej.Det är okej att må såhär, det är en del av livet. Det är bara det att jag önskar att det kunde vända snart.

Debuten som dialogutbildare!

2011-09-20T19:57:00.000+02:00

Jag var både lite nervös och väldigt förväntansfull igår morse när jag steg upp, framför mig låg min debut som dialogutbildare och trotts att jag hade förberett mig väl visste jag inte vad jag hade att vänta. Skulle nervositeten lägga sig? Hur skulle människorna i gruppen vi skulle utbilda vara? Skulle det vara svårt att fånga deras intresse? Skulle allt gå som

Och så det där med adressen... jag visste inte vart i Trelleborg jag skulle åka! Men min handledare hade fått tag i vår uppdragsgivare och tagit reda på vart jag skulle. Strax efter åtta på morgonen fick jag ett sms med adressen och jag kunde slappna av.

Det var ett flertal byten på min resväg och när jag steg av tåget i Malmö hade jag 40 minuter kvar tills bussen till Trelleborg skulle gå. Jag passade på att köpa frukost på ett litet Café och satte mig i solen för att äta. Riktigt mysigt faktiskt.

Bussresan var lugn och när vi närmade oss Trelleborg och körde längs kusten kunde jag känna doften från havet. Trelleborg är verkligen en vacker stad och jag är glad över att få hålla utbildningen just där! (min kamera har gått sönder tyvärr, därför jag inte har några bilder! Ska köpa en ny så fort jag har råd!)

Jag snurrade runt i staden på jakt efter rätt adress och lokalen vi skulle vara i. Inte helt lätt, men tillslut så hittade jag dit! :) Jag och min kollega Nils hälsade på gruppens deltagare, och det kändes bra redan där och då! Allting gick bra, över förväntan till och med!

Vi har verkligen en underbart engagerad grupp att arbeta med! Alla delade med sig av sig själva, och det gjorde vårt arbete så mycket enklare! :) Ser fram emot de tre kommande träffar och det arbete vi har framför oss! En underbar känsla! Det känns som om det är det här jag vill göra! Jag mår verkligen bra när jag är ute och utbildar och föreläser!

Sen vill jag passa på att tacka er för alla lyckönskningar jag fått här på bloggen, på facebook, via mejl och sms! Det gör mig så glad! ♥ Tack! Tack så jättemycket!

Nu ska jag dricka varm choklad och se på Idol! :)

nervös men det gick snabbt över och jag kunde slappna av och bara njuta av att få göra det här!

Jag dricker varm choklad och tänker på gårdagen.

Imorgon gäller det!

2011-09-19T00:37:00.000+02:00

Imorgon är det dags, jag ska hålla min första dialogutbildning. Jag är både förväntansfull och lite nervös. Mest nervös är jag för att jag ännu inte fått en adress... Jag vet att jag ska utbilda i Trelleborg, mer vet jag inte! Min handledare ska börja jaga uppdragsgivaren tidigt imorgon bitti. Så jag hoppas jag får veta det i någorlunda god tid. Jag ska vara där vid 12, då utbildningen kör igång vid 13. Stress! Ja, alltså när jag inte vet vart jag ska vara. Men det ordnar sig nog!

Nu ska jag försöka få lite sömn.

Åh, just det! Är det bara jag som får lite panik när jag ser reklamen för Sova på tv? De gör reklam för sköna sängar och säger:

- I genomsnitt sover du 27 år av ditt liv...

Galet! Blir så stressad av sån information, kanske speciellt nu när jag känner stress på annat håll med. Hur känner ni inför den sortens information? :p

Trailer Älska mig HD

2011-09-11T19:06:00.000+02:00

Jag måste tipsa er om en svensk film jag såg för ett tag sedan. Filmen handlar om mobbning och har två olika slut. Det är en oerhört gripande film, med väldigt duktiga skådespelare! Verkligen en av de bästa svenska ungdomsfilmerna jag har sett, och jag tror att jag har sett i princip alla. Den här filmen griper tag i tittaren, det är omöjligt att inte bli berörd

Filmen finns på youtube och är indelad i sex delar. Jag rekommenderar er att se filmen i HD, det gör ni genom att ändra siffran 360p till 1080p eller 720p.

Ni kan se den första delen här. Andra delen här, tredje delen här, fjärde delen här, femte delen här och den sjätte och sista delen här.

Lämna gärna en kommentar och berätta vad ni tycker om filmen om ni väjer att se den!

En promenad, ett samtal och att känna sig mindre ensam.

2011-09-10T18:43:00.000+02:00

Lillebror ringde idag, han hade läst det jag skrev på bloggen igår. Han ringde för att höra efter hur det var med mig och vi pratade en god stund. Jag fick lite uppdatering om hur det går på polisutbildningen och jag berättade om det som är nytt i mitt liv. Det är skönt att prata med familjen och vännerna om det som tänks och känns, att få dela vardagens slentrian med någon.

Efter samtalet bestämde jag mig för att gå ut på en promenad, kom utanför lägenheten, få lite frisk luft och röra lite på kroppen. Jag gick till den lilla bron som har blivit lite av en plats dit jag går när jag behöver komma ut men ändå vill vara för mig själv. Jag hade med mig en bok och satte mig ner och läste en stund. Solen tittade fram ett par gånger och livet kändes lite lättare. Att gå ut på promenader gör mig gott, ska försöka ta en promenad varje dag.

Här är några bilder från promenaden. Ignorera allt katthår på mina leggings :p

Vackert och rofyllt. Önskar jag bodde i ett hus

med naturen runt hörnet.

Himlen som speglas i bäcken.

Rofyllt.

Den lilla bron.

Tack för era kommentarer, samtal och mejl. Det värmer verkligen! Tack!

Att vara stark när man är svag.

2011-09-10T01:37:00.000+02:00

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd

- Melissa Horn

Jag såg filmen the bucket list ikväll och jag både skrattade och grät. Tror jag behövde det, låta tårarna rinna, skratta med karaktärerna i filmen och helt enkelt sluta försöka tygla och kontrollera känslorna. Bara låta känslorna finnas.

Sanningen är att jag den senaste tiden har känt mig riktigt nedstämd. Nästan deprimerad... (hjälp! deprimerad?! Va! Hade jag inte lämnat det där bakom mig?! Hmm...)

Ja, nu blir jag personlig med er läsare. Men jag har bestämt mig för att köra med öppna kort här i bloggen. Ni har säkert märkt att bloggen inte uppdateras alls lika ofta längre. Ni undrar kanske varför? Jo, det ska jag berätta för er nu. Det är så att jag inte alltid mår så bra som jag ger sken av, det har inte känts kul med någonting ibland. Inspirationen tycks ha övergett mig när det kommer till saker jag brukar tycka är kul. Att skriva, göra smycken, måla och använda mig av decoupage, blogga, fotografera och pyssla med växter och grönt liv. Det har varit så här någon månad nu, kanske längre...

Jag har velat dela med mig av mina tankar och känslorna, men har valt att stänga det inom mig och försöka fortsätta som vanligt i tron på att det här bara är tillfälligt. Och kanske är det just det, tillfälligt. Inget mer. Men kanske är det inte alls så...

Och mitt i allt det här grubblandet har jag tänkt att det här inte är något jag bör blogga om, då faller ju fasaden! Jag ska ju vara stark, glad och framåt nu! Men vet ni vad? Det finns två sidor av ett mynt. Jag är stark! Glad och framåt är jag också ibland! Men just nu är jag mer trött, less och ganska ledsen. Och det är okej det med.

Jag kommer skriva öppet om mina bra och dåliga dagar här på bloggen. Och jag tror det är precis vad vi behöver mer av i vårt samhälle. För vi förväntas hålla inne med det som känns och bränns inom oss. Det är viktigt att hålla uppe fasaden, skriva om våra framgångar och hålla oss till det. Hålla det mindre bra för oss själva, lägga locket på och fortsätta som om allt vore bra. Fast det inte alls är bra, till och med väldigt långt ifrån bra. Varför är det tabu att skriva om dagarna då det är svårt att komma ur sängen, finna mening med vardagens sysslor, känna sig ensam och frånvarande... jag menar det är ju en del av livet det med!

Jag är säker på att jag inte är ensam om det här, och kanske är det just precis därför jag skriver det här. För att visa att det är okej att må dåligt, vara ledsen och känna meningslösheten. Varför skulle det inte vara okej?

Idag på bussen kom en vän fram till mig. Jag hade inte sett henne när jag steg på bussen, hela dagen har varit en dimma och jag har varit väldigt frånvarande. Hon kramade om mig och vi pratade lite innan vi skiljdes åt. Senare på kvällen ringde hon mig, frågade om allt var som det skulle eftersom hon tyckte att jag verkade vara nedstämd. Det telefonsamtalet värmde något så otroligt. Vi pratade en stund och efteråt kändes det bättre. Att hon lade märke till min sinnesstämning och ringde för att höra hur det vad med mig betyder mer än hon nog förstår. Mitt i min ensamhet blev jag påmind om att jag hade en vän. Så om du märker att någon i din närhet har en dålig dag, är nedstämd eller frånvarande, fråga hur det är. Vänta på ett svar och lyssna till vad din vän vill berätta. Det är medicin för själen och betyder mycket.

Jag vet inte hur jag mår imorgon, men jag gör mitt bästa för att göra det till en bra dag. Det är allt jag kan göra, och det räcker. En dag i taget, glädjen gör små besök i min vardag trots allt, även om det är korta besök. Men jag lägger märke till dess närvaro, och jag tror att det är viktigare än att glädjen kommer på besök oftare, utan att jag lägger märke till den.

Genom att skriva om det här, och låta er se mig när jag är svag, det gör mig stark.

Lämna gärna en kommentar med tankar och funderingar.

Godmorgon världen.

2011-09-06T08:35:00.001+02:00

Jag vaknade tio i åtta på morgonen idag, av mig själv hör och häpna! Riktigt skönt att slippa vakna av att väckarklockan utan förvarning brutalt sliter mig ur drömmarnas värld. För jag är verkligen ingen morgonmänniska ska ni veta! Även om jag verkligen önskar att jag var det! Men nu tycks vardagens rutiner ha slå rot och jag har fått tillbaka de värdefulla morgontimmarna.

Just nu sitter jag med en kopp te, jag ska snart börja skriva på bokmanuset. Det är dags att börja komma igång med det igen. Få till skrivrutinerna och bli färdig någon gång, helst innan jag fyller 60! :p
Nej, allvar nu. Bokmanuset kommer bli klart, det har tagit sin tid att skriva. Det är så mycket att gå igenom, bearbeta, minnas och för att inte tala om all sortering och omskrivningar! Men jag tror det är värt det i slutändan.

♥

Apropå något annat! Om 13 dagar håller jag min första utbildning som Dialogutbildare! Utbildningen jag håller i kommer att hållas i Trelleborg. Jag har själv aldrig varit där, men jag har hört att det är en väldigt vacker stad, och det lite speciella med Trelleborg är att de har palmer utplacerade runt om i kommunen! Palmerna planterades för över tjugofem år sedan, vill du veta mer om palmerna i Trelleborg så kan du läsa det här.
Så det är en bonus att få hålla utbildningen i Trelleborg! Jag ska ta mig tid att promenera runt i den vackra lilla staden och känna doften av havet! Jag får hoppas på bra väder! :)

Vad mer..? Jag håller på med förberedelserna för utbildningen för fullt! Lite nervöst är det, men mest spännande och jag ser fram emot att utmana den där nervositeten!

♥

Färdigutbildad dialogutbildare!

2011-08-25T20:14:00.001+02:00

Här kommer en liten uppdatering om vad som händer och sker i mitt liv.

I tisdags var jag på den sista utbildningsdagen på Dialogutbildningen! Jag är alltså färdig utbildare, och inom den närmsta veckan skulle jag tro att jag får reda på vilka uppdrag jag blir tilldelad! Spännande och lite nervöst! Om jag får som jag vill så håller jag min första utbildningsdag, av totalt fyra dagar, den 19 september tillsammans med en kollega som gått samma utbildning som mig!

Trots att den officiella delen av utbildningen är avklarad så träffas vi igen nästa vecka för att tillsammans diskutera våra upplägg och annat som har med utbildningen att göra. Dessa träffar är frivilliga och oavlönade så vi får se vilka som dyker upp!

Hur som helst ser jag fram emot att komma igång! Det kommer gå bra, även om det känns nervöst! Tänk att jag, jag... ska vara med och utbilda personal och anställda inom psykiatri Skåne! En häftig känsla och en ganska underlig tanke... Jag kan inte hitta ett annat ord än just underlig. Även om det är en underlig och underbar tanke det handlar om.

Jag menar, vem kunde tro då att jag skulle bli utvald för att få gå den här utbildningen, få lön för att delta, och ha människor som tror på mig och min förmåga att hålla i utbildningar! Wow, det är otroligt hur livet kan förändras, och till det bättre!

Jag är glad att jag fått den här chansen. En möjlighet att påverka och göra gott. Jag tror inte det finns en bättre känsla faktiskt!

Övrigt:

De senaste dagarna har jag sovit alldeles för mycket.
Läst två böcker.
Förberett och gått igenom material till utbildningen.
Druckit litervis med te och inte velat skiljas från mina raggsockor.

Här och här kan ni läsa om utbildningen jag går! :)

Inslaget från Sydnytt sändes idag!

2011-08-22T19:54:00.002+02:00

Jag blev väldigt överraskad när jag för ett par minuter sedan fick ett sms med texten:

Bra jobbat Elin! Såg dig nyss på syndnytt!

Tydligen sändes inslaget med mig idag! Jag har inte hört någonting alls av reportern...
Men jag letade reda på klippet och ni kan se det här.
Det finns även en text att läsa, det kan nu göra här.

Nu ska jag återgå till att läsa ute på balkongen... Hoppas ni haft en fin dag!

SVT Sydnytt

2011-08-21T18:53:00.000+02:00

Intervjun gick bra. Och det var inte sydsvenskan som kom hit, utan SVT sydnytt! tänk va fel jag hade ^^ Jag blev alltså filmad... Bäsie var självklart med, som den lilla tv-stjärnan hon är ;) Intervjun och allt runt omkring tog ungefär 2 timmar. Riktigt trevliga människor var det dessutom.

Om allt går som det ska så kommer inslaget sändas nu i början av nästa vecka, men jag kommer uppdatera er så fort jag vet någonting!

Bilder från dagar som gått...

2011-08-21T17:02:00.000+02:00

Balkongparadiset.

Solros.

Bäsie blickar ut över världen.

Bäsie.

Solros, sepia.

Nya böcker inhandlade på loppisar.

10kr styck :)

Antalet självmord dubblerat - Sydsvenskan.

2011-08-15T14:44:00.000+02:00

Jag blev uppringd av Sydsvenskan, de kommer hem till mig imorgon förmiddag för att göra en intervju angående tvångsvård, tvångsåtgärder och självskadande unge kvinnor baserat på den här artikeln. Lite nervöst är det, det var längesedan jag var med i media och jag trodde på något sätt att den tiden var förbi. Men se där, det var den inte! Inte riktigt i varje fall...

Lämna gärna en kommentar om det är någonting ni vill att jag ska ta med mig till intervjun.
Jag avslutar med ett citat hämtat ur artikeln.

Receptet för dagen ser ut att vara psykiatrisk vård på sjukhus och mottagningar. Många av kvinnorna har stor nytta av detta och det hela kan bli en vändpunkt.

Men jag ser också motsatsen: en ung självdestruktiv kvinna som fortsätter försöka skada sig inne på kliniken.

Inte sällan kan det leda till både psykiatrisk tvångsvård och tvångsåtgärder som bältesläggning och tvångsmedicinering. Problemet är så pass stort att det syns i nationell statistik.

Unga kvinnors andel inom tvångsvården ökar och idag tvångsvårdas cirka fyra gånger fler kvinnor än män under diagnosen personlighetsstörning. Det är den diagnos som används flitigast för dessa trasiga kvinnor – emotionellt instabil personlighetsstörning.

11 år idag pappa.

2011-08-13T13:49:00.000+02:00

Lördagen den 13 augusti, 2011

Idag är det elva år sedan min pappa dog, på min födelsedag. Jag fyllde sjutton den gången. Sedan dess För elva år sedan visste jag inte hur jag skulle kunna leva vidare, livet blev en kamp. Pappa lämnade ett tomrum efter sig, en saknad som var så stor att jag inte visste vad jag skulle göra med den. Allt kändes så overkligt och jag var så förtvivlat ledsen att jag under lång tid vägrade att acceptera att han var död, att han inte skulle komma tillbaka. Efter att pappa dött var vi tvungen att ta itu med allt runt omkring, packa ihop hans saker, sälja lägenheten och en massa annat.

Och jag minns så väl när jag steg in i lägenheten den dagen. Det var som om han bara var ute för att handla hem lite mat. Tvätten hängde på tork, lite disk efter en frukost låg i diskhon och sängen var obäddad. Jag satte mig ner på sängkanten och såg på hans kudde, den hade fortfarande ett avtryck efter hans huvud. Den stora och värkande klumpen av gråt som jag försökte hålla tillbaka brast och jag skakade av gråt. Det var en svår sak att packa ihop hela pappas liv i kartonger, jag stannade ofta hemma.

Jag minns inte vem som hittade det... guldberlocken pappa köpt till mig till min födelsedag men som han aldrig han ge mig... Det skar i mitt hjärta när jag såg min födelsedagspresent. Jag kunde inte förmå mig att bära det... Precis som jag inte kunde förmå mig att fira min födelsedag på pappas dödsdag. Mamma föreslog då att vi skulle fira mig den 31 juli i fortsättningen, eftersom det är min namnsdag - Elin. Och det har vi gjort sedan dess...

Sedan tre år tillbaka bär jag berlocken jag fick av pappa den där sista födelsedagen. Den hänger på mitt armband tillsammans med flera andra berlocker av guld. Sorgprocessen är långsam, men den går framåt. Jag har accepterat att pappa är borta, men saknade finns kvar, den kommer nog alltid finnas kvar, och dagar som dessa blir den extra stor.

Du log mot mig

En sista gång

Du var så lugn

Som om du redan gett dig av

Du såg på mig

Att jag var rädd

Framtidstro och bearbetning.

2011-08-07T19:16:00.000+02:00

Bilden tog jag igår på balkongen.

Jag har landat här hemma efter att varit både i Eskilstuna och Stockholm. Jag har städat, tagit itu med tvätten, handlat hem mat, gosat med katterna, tagit kvällspromenader och njutit av sensommarens kvällar på balkongen.

Jag har rensat lite i lådorna i byrån som står i hallen, det är inte klokt hur bra det känns när man kan rensa bort saker som man inte behöver. Ska köra grejerna det till Erikshjälpen eller nåt liknande.

Jag har varit barnvakt åt Oliwer hela dagen. Vi har lekt, byggt med duplo, läst böcker, ätit mat, jag bar bytt bajsblöjor och trodde jag skulle spy där ett tag haha! :p Men det gick bra och jag är riktigt stolt! :) När han sov middag passade jag på att göra några uppgifter vi har i läxa till Dialogutbildningen som kör igång nu i augusti. Mysigt med en heldag med den där lilla busungen.

Jag längtar tills jag en dag får egna barn, det gör jag verkligen! Jag har så många drömmar om framtiden... tänk om jag kunde hitta kärleken jag med!? Och så småning om skapa en egen liten familj. En bebis, eller två. Köpa ett hus, renovera och dona. Det är något jag drömmer om.

Jag känner att jag börjar bli vuxen, jag har bearbetat så mycket både i terapi, i skrivandet, genom att prata om vad jag varit med om. Och det känns verkligen som jag fått en rejäl distans till allt som ligger bakom mig. Jag pratar om pappa, om Emma och alla traumatiska minnen som kom med deras bortgång och den saknaden jag lämnades med. Jag pratar om min tid inom psykiatrin, både allmän psykiatrin och rättspsykiatrin. Jag har gråtit, jag har ältat, jag har pratat mig hes om mina erfarenheter.

Ja, jag har pratat så mycket om alltihop att det förlorat sin makt över mig. Jag har fått distans. Nu är känslorna hanterbara, saknaden inte lika stor, sorgen bleknar med tiden. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga en dag och mena det. Men så är det, så är min verklighet. Och med det får glädjen, livet, vardagen, längtan och framtidsversionerna större plats i mitt liv.

Snart är det pappas dödsdag och min egentliga födelsedag. 13 augusti. Ända sedan det hände, ända sen pappa dog, så har det varit otänkbart för mig att fira min födelsedag den 13 augusti. Jag har istället valt att fira den 31 juli, min namnsdag, det är Elin den dagen. Men nu känns det som om det skulle vara okej att fira den 13 augusti. Så vem vet vilken dag det blir att jag firar nästa år? :)

Ja, det är mycket som har hänt, det är en härlig känsla. Som om jag har fått tillbaka livet i sin helhet. Visst finns det fortfarande saknad inom mig, men det är bara en liten del av mig nu. Jag är glad över att jag lever. Glad över att jag har kommit så långt. Tacksam, och när jag skriver det här är det med ett leende på mina läppar.

Life is what you make of it.

24 timmar i Stockholm

2011-08-04T17:48:00.000+02:00

I måndags satte jag mig på tåget mot Stockholm och lämnade Eskilstuna och barndomshemmet för den här gången. I Stockholm väntade lillebror och hans flickvän Carro. Jag skulle se deras nya gemensamma lägenhet i Bromma och sova över där för att sedan åka hem till Skåne nästa dag. Jag har sett fram emot det en längre tid och äntligen blev det av! Vi började med att packa in min resväska i bilen och sen körde vi till en av deras favorit pastarestauranger och jag blev bjuden på lunchen som en del av min födelsedagspresent! Jag åt en väldigt god vegetarisk canneloni. Efter att vi lämnat restaurangen mätta och belåtna så körde vi hem till deras lägenhet och lämnade av mitt bagage och jag fick möjlighet att se mig om kring. Jag gillade deras lägenhet, den gamla vackra kristallkronan i sovrummet, vardagsrummet med den stora sköna soffan och de lila detaljerna, köket med det fina köksbordet och stolarna, den fina retro radion och fönsterna med morgonsol.

På eftermiddagen pratade vi ihop oss om vad vi skulle hitta på och efter mina önskemål så besökte vi både loppmarknad och en secondhandbutik! Sen körde vi runt i huvudstaden och jag fick se flera av deras smultronställen och tidigare bostadsområden. Mysigt att köra runt och se deras bitar av Stockholmsstad. Kvällen slutade med att vi hämtade hem mat, köpte lite godis och såg filmen Änglagård - tredje gången gillt.

Sov gott på deras soffa och vaknade utvilad och på gott humör. Vi åt frukost i köket som badade i solljus, en bra start på dagen! Vi bestämde oss för att åka till Fotografiska innan det var dags för mig att ta tåget hem till Skåne.

Stockholm i kvällsskrud.

Caroline och lillebror vid klipporna.

De frågade vad jag ville äta till middag.

Om vi skulle hämta hem mat eller laga mat i deras lägenhet.

Mitt svar kom ganska snabbt! Jag ville ha sushi!

Vi åkte till ett ställe där det fanns mycket att välja mellan så att Carro som inte

är förtjust i sushi kunde köpa något som passade henne!

Stockholm.

Fotografiska! :)

Robert Mapplethorpe.

Eleanor Coppola

Peter Farago och Ingela Klemetz-Farago

Utställningen Från andra sidan längtan stod ut! Den handlade om en självdestruktiv och anorektisk ung tjej som kämpar för sitt liv. Det är hennes kompis som har fångat hennes vardag med tvångsvård med kameran. Fotografierna visades som bildspel på ett flertal platt-tv apparater runt om i rummet, en del var väldigt starka och kan vara triggande för människor som fortfarande kämpar för att komma ur liknande situationer. Jag kan dock tycka att det är bra att ämnet självdestruktivitet, ätstörningar och tvångsvård får ta plats. Även om jag inte tycker att det är så mycket konst, utan mer en dokumentär.

Sammanfattningsvis så tycker jag att Fotografiska var fantastiskt! Skulle gärna besöka det igen, se nya utställningar och kanske få upp ögonen för fler fotografer! Och jag önskar mig en digitalsystemkamera nu mer än någonsin! :p

Har haft det jättebra i Stockholm hos lillebror och Carro! Sov gott på deras soffa och trivs i deras lägenhet! Men mest av allt trivs jag i deras sällskap! Tack för 24 underbara timmar i huvudstaden! Jag hoppas att vi ses snart igen!

Semester i Eskilstuna.

2011-07-31T23:23:00.000+02:00

I nästan en vecka har jag befunnit mig här i mitt barndomshem i Eskilstuna. Jag har hunnit med att grilla med familjen varma sommarkvällar när syrsorna spelat och solen målat himlen i alla tänkbara nyanser av rosa, rött, gult och orange. Jag har gått på långa promenader med hunden och njutit av sommaren och omgivningarna.

Idag vaknade jag av att mamma och Jocke sjöng för mig och mamma har blommor från trädgården med sig, och ett litet kuvert med födelsedagspengar i. På eftermiddagen åkte vi ut och seglade, det var helt underbart. Första gången jag såg vår segelbåt, och efter turen ute på sjön är jag helt såld!

Igår bakade vi tårta och hade lite födelsedagsfika eftersom jag fyller år. Egentligen är det idag, söndag som jag firar min födelsedag, men lördag brukar passa bra som kalasdagar. Det är alltid mysigt att träffa släkten, och jag är så glad att vi trivs så bra tillsammans! Att få krama om mormor och morfar, träffa mina kusiner med busiga barn och berätta om livet för älskade extra farfar är den bästa födelsedagspresenten. Att få ha nära och kära omkring sig är en gåva.

I fredags åkte jag och mamma ut till kyrkogården där pappa och lillasyster ligger begravda. Vi hade med oss lite blommor och ett kort som jag "postade i brevlådan". Det känns skönt att få åka dit och pyssla lite, snygga till och berätta vad som händer och sker i livet.

Imorgon ska jag åka till Stockholm för att träffa lillebror och hans fina flickvän Caroline. Ska sova över där och sen ta tåget hem till Skåne.

Det har varit en fin vecka. Så skönt med lite semester från vardagen hemma i Skåne.

Vill även passa på att tacka för alla gratulationer på min födelsedag som strömmat in via facebook, mejl och sms!

Tragedin i Oslo och Utøya.

2011-07-25T01:43:00.002+02:00

Jag har under de senaste tre dagarna följt den ofattbara tragedin i Norge. Jag tror inte händelserna lämnar någon oberörd... Först bomben utanför regeringskansliet som orsakade stor skada och förstörelse och där minst sju liv slocknade. Sedan massakern ute på på ön Utøya där politiskt engagerade ungdomar från norska Arbeiderpartiet. Antalet döda på Utøya är nu uppe i 68 stycken, och många fler vårdas på sjukhus med skottskador.

All denna död, så många liv som slocknat. Jag kan inte låta bli att tänka på det som hänt, det är så ofattbart. En mardröm. Bilder, vittnesmål och människor i sorg flimrar förbi på nyheterna, det skrivs och talas om det över allt. Jag ryser när jag tänker på vad de här ungdomarna varit med om. Hur många som mist sina liv, hur många som nu förlorat en vän, en familjemedlem. Och hur de överlevande tvingas leva med sina minnen av vad de varit med om. Sorgen ligger tung över Norge, över hela Skandinavien...

Mina tankar går till offren och deras anhöriga.

När ingenting är som förut.

2011-07-22T00:15:00.000+02:00

Jag mår bättre än jag någonsin gjort innan. Ändå finns det saker som känns, som bränns. Och det är som om jag inte längre kan vara personlig här på bloggen, det känns som om det förväntas mer av mig. Att jag har lämnat allt det känslosamma bakom mig. Men sanningen är att jag är en känslomänniska, jag känner fortfarande lika mycket som förut, jag har bara lärt mig att hantera mina känslor. De självdestruktiva impulserna finns inte längre där, men ibland gör det fortfarande ont i mig. Och ingen tycks förstår det, jag önskar jag hade någon att dela det här med, och det är det som gör allra ondast - att jag inte har det.

Under flera månader har jag behållit de här tankarna och känslorna för mig själv. Men jag vet att jag måste få ur mig det här för att må bättre och kunna gå vidare. Jag vet att jag inte är ensam om de här känslorna. Till er som känner som jag och läser det här - Du är inte ensam.

Jag saknar min bästa vän, det som en gång var vi. Eller som jag trodde var vi. Allting försvann så fort, utan förvarning och lämnade ett tomrum efter sig. Det känns som om ingenting var på riktigt. Och jag undrar om det var jag som inbillade mig allting?

Trotts att det gått många månader sedan allting raserades nu så gör det fortfarande ont. Ibland vet jag inte vet hur jag ska få plats med alltsammans inom mig, det är då jag önskar att jag hade någon att prata med...
Men det har jag inte, det är därför jag skriver det här...

Tänk om ni visste hur många gånger jag har påbörjat det här inlägget under de gångna månaderna med i sista stund raderat texten.

Inte idag, inte den här gången.

Grattis på födelsedagen pappa ♥

2011-07-19T23:17:00.000+02:00

Grattis på födelsedagen pappa ♥
Du vet att jag saknar dig och önskar att du var här så jag kunde krama om dig, överraska dig med en tårta och allt som hör till. Nu går inte det, livet är oförutsägbart och din tid på jorden blev för kort. Men jag gläds över att jag fick sjutton år med dig och över alla minnen vi han skapa. Du finns kvar, du bor i mitt hjärta. En dag ses vi igen, tills dess håller jag dig uppdaterad. Jag vet att du läser, på något väldigt förnurligt sätt.

Hoppas din födelsedag i Nangijala varit bra, hälsa lillasyster och farmor och farfar!

Jag älskar dig. Alltid.

- Elin, din JarmosDotter.

SHEDO - Self Harm and Eating Disorders Organisation Bloggen: Min högsta önskan

2011-07-19T14:41:00.001+02:00

Det är återigen min vecka som ansvarig redaktör på SHEDO-bloggen! :) Veckans tema är: Min högsta önskan.

Klicka er in på bloggen här och läs! Bidrag till veckans tema mottages med glädje :)

Jag besökte det omtalade Yangtorp

2011-07-16T17:24:00.002+02:00

Det har skrivits mycket om Yangtorp, men det var jag helt ovetandes om när jag besökte det kinesiska templet några mil utanför Hörby igår tillsammans med Sonja och Toni. Byggnaden är mäktig, även om det ännu inte står klart, och det är bland annat just det alla skriverier handlar om. Om ni är nyfikna kan ni läsa lite om dramat Yangtorp här och här.

Här kommer lite bilder som jag tog igår.

Entrén till restaurangen.

Inredningen är vacker, färgstark och helt rätt.

Säkert fasligt dyr också...

Restaurangen var väldigt vacker.

Den vegetariska maten var ingen höjdare tyvärr.

Men den vackra miljön vägde nästan upp det...

Promenad och en önskan.

2011-07-13T16:56:00.003+02:00

Jag försöker att komma ut på en promenad varje dag, och passar självklart på att ta med kameran och fotografera lite. Tänk att det redan är juli månad, tiden går för fort! Det gäller att vara ute och njuta av dagen, njuta av sommaren innan den dragit förbi för i år.

Jag älskar att bo nära öppna fält och grusade småvägar.

Här är ett favoritställe, ibland tror jag att det bara är jag som vet hur man hittar dit.

Jag brukar sitta på bron och läsa en bok, skriva eller bara vara.

Under bron rinner en liten bäck...

Trappan på andra sidan den lilla bron är lika krokig och sned den. Charmigt tycker jag. Dessutom så växer det gott om smultron i och runt om den lilla trappa! :)

Smultron är nästan godare än jordgubbar! <3

Trappan leder upp till öppna fält, visst är det vackert?

Jag tog av mig mitt halsband och fotade det med naturen i bakgrunden. Jag älskar det halsbandet, den runda kulan är en så kallad "prayer box". Den är öppningsbar och i den kan man lägga en liten ihoprullad pappersremsa där man skriver ner en önskan.

Rädslan från förr

2011-07-11T19:25:00.050+02:00

Idag på balkongen

Det har varit en härlig dag, jag har gått på en lång promenad genom staden, skrivit på bokmanuset, köpt jordgubbar och suttit på bänken här utanför och pratat med min vän Lotta. Det har varit precis lagom varmt och jag har suttit ute på balkongen och läst senaste numret av Drömhem & trädgård och ätit jordgubbar. Idag känns livet vackert, tvivlen som gjorde själen så tung för bara ett par dagar sedan känns avlägsna.

Jag tror att det är rädslan som när tvivlen och tvärt om.

Sedan ett par tre månader äter jag inte längre antidepressivt läkemedel. Jag står på egna ben efter att ha varit i behov av tabletterna i över tio år. Tio år är en lång tid, men jag trappade ut läkemedlet långsamt och gav mig själv utrymme att känna efter om det kändes okej. Vilket det gjorde. Det har gått bra, över förväntan till och med!Men varje gång jag känner oro eller är nedstämd blir jag rädd att det var ett misstag att sluta med tabletterna. Varje gång det händer lyckas jag lugna ner mig med att det bara är en dålig dag, att jag får vara ledsen. Att det är normalt och att jag snart kommer må bättre igen.
Och så är det ju, jag mår bättre snart nog. Jag ska inte låta min rädsla ta över, för jag vet att morgondagen kommer med ljus, att det är upp till mig att göra saker jag mår bra av.

Ta promenader, se livet utanför min dörr, träffa vänner, skriva, fotografera, röra på mig och äta regelbundet. Jag saknar min familj i Eskilstuna och Stockholm, när sommarkvällarna kommer så vill jag sitta med resten av familjen ute i trädgården och äta middag. Men snart ska jag åka och hälsa på, ni kan inte ana hur mycket jag längtar!

Inte många minuter från min lägenhet finns det

grusvägar att promenera på <3

Bilder från dagar som gått.

2011-07-11T00:27:00.000+02:00

Det är glest mellan bloggens uppdateringar. Jag är upptagen med att leva, fånga sommarens dagar, för jag vet att när hösten kommer så längtar jag tillbaka till årets varma månader. Därför lever jag här och nu, försöker göra det mesta av mina dagar och bloggen blir lidande. Men då och då kommer det en uppdatering, det här är en av dom.

Sommar på balkongparadiset.

Lily på sin favoritplats ute på balkongen.

Visst syns det att hon njuter i fulla drag av solens varma strålar? :)

Jag har köpt nya böcker för 10 kronor styck.

Träffade min älskade kusin Sandra, hennes sambo och deras

lilla son Axel. Vi gick på Hörby marknaden tillsammans.

Riktigt mysigt!

Älskade Axel!

a rainy day

2011-07-02T20:46:00.000+02:00

Det regnar ute. Jag har lite bloggtorka, så det får bli en liten lista... enjoy :)

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?

Klockan var kanske halv ett när jag kom hem efter den där tillställningen för ett par år sedan.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?

Murgröna i en kruka med bladguld.

3. Vad var det senaste du såg på tv?

Nyheterna och vädret.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:

Tror klockan är runt åtta på kvällen?

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Åskan som mullrar högljutt utanför mitt fönster, bilar som kör på gatan, regnet som smattrar mot rutan, ett samtal mellan två män som går förbi.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

Jag gick hem efter att ha besökt Jessica med familj. Hon har opererats och jag kom med lite blommor och ett litet kort.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?

Lily som låg och sov på matten i vardagsrummet.

8. Vad har du på dig?

Klänning, leggings, kofta och såklart underkläder!

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?

Drömde något, men minns bara fragment av drömmen. Väldigt diffust, men jag minns känslan av att det inte fanns tid nog, och hur jag jagades genom drömmen av det faktumet.

10. När skrattade du senast?

När Jessicas lilla son Oliver hällde vatten på min fot och försökte säga: Åh så skönt! Men han lät som en finlandssvensk och det lät ungefär: Uh sö shöunnn!

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?

Tavlor med fotografier och minnen, ljuslyktor och wallstickers.

12. Har du sett något konstigt på sistone?

Vad räknas som konstigt? ^^ och när exakt är sistone?

13.Vilken var den senaste film du såg?

Hotel Rawanda. En hemsk film om hat som förblindar. Det gör ont att se filmen, men den är viktig. Verklighetsbaserad och jag blundar inte för vad som hänt.

14. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?

Jag skulle köpa mitt drömhus, med en stor trädgård och vacker omgivning ute på landet. Jag skulle också ta körkort och köpa en bil. Dela med mig av mina pengar till familjen. Ut och resa. Skänka pengar till välgörenhet och projekt jag tror på. Köpa regnskog, bygga barnhem och skolor...

15. Berätta något om dig själv som folk inte känner till!

Hmm..? Jag använde napp tills jag var sju år gammal! ^^ haha lite pinsamt att berätta faktiskt :P

16. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?

Att alla människor oavsett hudfärg, religion, kultur, status, ursprung och utseende skulle ses som lika värda. Då elimineras automatiskt rasbaserat hat, pengars status och värde, och könsdiskriminering bland annat.

17. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?

Jag skulle mer än gärna bo utomlands...

18. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?

Oj, jag vet faktiskt inte...? Charlie kanske? Ett grymt gulligt namn :) Flicknamn...? Jag har flera jag skulle kunna tänka mig. Men behåller de namnen för mig själv, om jag någon gång får en dotter så får ni svaret på den frågan! :)

19. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?

Jag vill fråga hur han tänkte när han skapade människan? Det finns ingen lika egoistisk varelse på denna jord! Och dessutom så förstör vi jorden vi bor på!?

20. Morgon eller nattmänniska?

Nattmänniska. Men strävar efter att bli en morgonmänniska :P

21. Hur många kuddar sover du med?

Tre stycken! Två under huvudet och en över huvudet!

22. Längtar du mest efter just nu?

Min nya laptop och en utlandsresa!

Det är min vecka som ansvarig redaktör på SHEDO-bloggen.

2011-06-27T15:11:00.000+02:00

Klicka er in och läs om veckans tema: Personliga framgångar på SHEDO-bloggen!

♥

Kvällsmys på balkongen.

2011-06-26T23:40:00.000+02:00

När skymningen faller och mörkret lägger sig omkring oss för några timmar så kokar jag en stor kopp te, byter om till nattlinne och tar med mig en bok ut på balkongen. Jag tänder ljus, och kvällslampan, kryper ihop i fåtöljen med en filt och läser. Det är otroligt rogivande.

Här kommer några bilder från just en sådan kväll på balkongen.

The life of Lily and Bäsie!

2011-06-26T20:40:00.000+02:00

Lily och Bäsie tycker lika mycket om att vara ute på balkongen som jag gör :) Men vad tänker dom egentligen? ^^ Här har ni (kanske) svaret! ;)

Hedgehog Treat! VERY CUTE!

2011-06-26T00:05:00.000+02:00

Haha åh är han inte jättesöt?! :)

And in the end, it’s not the years in your life that count. It’s the life in your years.

2011-06-23T00:16:00.001+02:00

Vaknade trött, mardrömmarna jagar mig återigen genom nätterna. Men det är okey, jag vet ju att det blir bättre. Jag vill dock att det blir bättre nu.

Mina midsommarplaner har rämnat. Jag planerade att som vanligt åka upp till familjen för att fira midsommar i den lilla byn Mora som ligger straxt utanför Eskilstuna. Men jag har ingen kattvakt så det blir att stanna hemma. När jag insåg faktum blev jag nedstämd. Har ju längtat efter att få spendera mer tid med familjen, men nu är det som det är och det är lika bra att göra det bästa av det!

Imorgon ska jag träffa Sonja. Om det är fint väder ska vi ha picknick i Trollsjöparken, gå en promenad och mata änderna.

Midsommarafton spenderar jag hos Jessica och hennes familj! ♥ Vad skulle jag göra utan dom? :)

Nu är det dags för sängen, är riktigt trött och hoppas på en natt utan mardrömmar.

Mysig dag med Sandra och Axel.

2011-06-20T19:59:00.000+02:00

Idag fick jag besök av min kusin Sandra och hennes lilla son Axel. Det var alldeles för längesen sen vi sågs sist och Axel har blivit betydligt större! :) Han är så underbart söt och glad, vi kommer väldigt bra överens han och jag. Ja och Sandra med för den delen, hon är lika underbar som alltid! :)

Efter att vi lekt med Axel en stund hemma hos mig så bestämde vi oss för att äta lunch på stan! Och efter det tog vi en promenad i Trollsjöparken och dess omgivningar.

Här kommer lite bilder från dagen! :)

En väldigt glad Axel med sin fina mamma Sandra <3

Ser ut som han tänker - Vem är du och vad vill du mig? :P

Mums! :)

Glad Axel med mat i hela sitt ansikte :)

Lillen somnade en stund.

Ett stort och väldigt vackert hus vi gick förbi

Ett konstverk av något slag :P

En söndag i juni

2011-06-20T00:10:00.000+02:00

Jag och tjejerna spenderar många soliga timmar ute på balkongparadiset. Jag äter platta persikor - dilikatess står det på förpackningen. Ja, nog är de goda alltid.

Har varit ute på en promenad, önskade att jag hade haft kameran med mig! Brukar ju i princip alltid ha det. Typiskt. Men det kommer fler vackra dagar, många fler.

Solen värmer inte som förut, men sen är det tio graders temperatur skillnad med. Ja är glad att det inte är en sån där tropisk hetta, men lite varmare än 18-19 grader vore skönt. Å andra sidan får jag gå omkring i min nya favorittröja, den är mjuk mot huden och precis lagom varm dagar som dessa.

Jag köpte en ny bok idag - Sommarsquash tokolosh skriven av Rachel Zadok. Den verkar vacker, jag har bläddrat lite mellan sidorna och ser fram emot att få börja läsa den! Men först ska jag läsa klart boken jag läser för tillfället :) Visste ni att jag i princip alltid läser en bok?

Jag måste få läsa lite när jag gått och lagt mig i sängen för att varva ner, slappna av och ja det har blivit en kvällsrutin de senaste tio åren om inte mer :) Sen läser jag gärna en stund på morgonen, om jag inte ska iväg någonstans vill säga. Ofta följer boken med mig ut på balkongparadiset på somrarna. På vintern kryper jag gärna upp i favoritfåtöljen med boken istället.

Inget kommer någonsin bli detsamma igen

2011-06-18T23:38:00.000+02:00

Jag bär på en diffus känsla som jag inte riktigt kan identifiera. Det känns som om jag är ensammare än på länge. Ändå vet jag inte om jag vill umgås med någon. Det är en oro som vandrar runt i kroppen. Kanske är det saknaden efter min familj. Kanske är det något helt annat. Alla de relationer jag värderade så högt som så hastigt försvann? En sak är jag på det klara med... jag kommer aldrig igen våga benämna någon som min bästa vän. Det känns som om allt är föränderligt, ingenting består. Kanske är det så livet är?

Jag är dock tacksam över att jag trivs i ensamheten, att jag blivit så duktig på att umgås med mig själv. Att jag trivs i mitt eget sällskap. Jag tror det är det som gör att jag kan fungera, att jag funnit tryggheten i min ensamhet.

Det som varit har gjort att jag har svårt att släppa in nya människor in på djupet. Jag har svårt att lita på att de runt omkring mig kommer finnas kvar, för jag har lärt mig annorlunda.

Jag vill passa på att skriva att det här inlägget inte riktar sig till en enskild person. Utan det är mer som summan av kardemumman- en slutsats jag kommit fram till när jag blickat tillbaka på mina erfarenheter.

Nu ska jag fylla på min tekopp, krypa i säng och hoppas på att solen orkar värma upp världen imorgon så jag slipper gå omkring med raggsockor och varma koftor mitt i sommaren.

Godnatt med er där ute...

Lillasysters student

2011-06-17T16:17:00.000+02:00

Min lillasyster har tagit studenten och jag var givetvis där för att få vara med och uppleva denna dag med henne och resten av familjen och släkten. Det var så fint att få vara där tillsammans med resten av familjen. För bara några år sedan var det ingen självklarhet.

Jag minns hur ledsen jag var när jag missade lillebrors student på grund av att jag var inlagd och väntade på en plats på rättspsyk i Sundsvall.

Att få vara med när lillasyster tog studenten var därför en större lycka än jag kan beskriva med ord! Med lillebror vid min sida var lyckan om möjligt ännu större. Jag älskar min familj så otroligt mycket!

Är så glad över att jag lever, att jag fått en andra chans att leva ett liv. Jag kan inte förstå hur jag kunde utsätta min familj för allt de fått gå igenom. Men allt det där är inte viktigt nu. Det viktigaste är att jag är här nu. Att jag finns kvar och att jag är lycklig. Att jag har drömmar och en stark framtidstro.

Anyways här kommer lite bilder från lillasyster Ellens student! :)

Lillebror kramar om lillasyster när hon just har sprungit ut.

Lillasyster får mycket fint runt halsen.

Jag älskar den här bilden <3

Stolta föräldrar <3

Älskad lillasyster ;)

Lillasyster och hennes bästa vän i paraden ner

mot stadsparken och studentflaken som väntar.

Studentparaden.

Lycklig lillasyster och bästa vännen.

Älskar den här bilden! :P Hon ser så lycklig ut :)

Hemma väntades gäster. Det bjöds på bål,

och snittar medan vi väntade på maten.

Vackra ängsblommor i vaser på borden.

Fruktfaten var fulla av all möjlig sorts frukt! Mums!

Maten dukades fram...

pasta sallad, grönsallad, hemgjord potatissallad,

rostbiff och vegetariskt alternativ, bröd, ostbricka och fruktfat.

Varsågoda att börja!

Fint gratulationskort skrivet av en fyraåring! :)

En av flera tårtor.

Vackra lillasyster <3

Bästa presenten fick Ellen av mamma och pappa -

hon ska få besöka vargarna i Kolmården under en timme i höst!

♥

Grattis till studenten älskade lillasyster! Det finns ingenting du inte kan göra, världen är din!

Jag är så stolt över dig!

Älskar dig.

- Ia

Orientaliska rum

2011-06-07T23:02:00.000+02:00

Här kommer lite inredningsinspiration! Jag personligen är fortfarande förälskad i det orientaliska! Och tur är väl det eftersom mitt är väldigt inspirerat av Orienten!

Klicka på bilderna för förstoring! Enjoy! :)

En läsarkommentar

2011-06-07T19:55:00.000+02:00

För en vecka sedan fick jag en väldigt speciell kommentar... blev så glad och rörd när jag läste den! :) Tyckte även att den skulle få lite extra utrymme i bloggen i form av ett eget inlägg! Och självklart passar jag på att svara på en gång!

Fia sa...

Elin, jag blev så himla glad över att hitta din blogg. Jag läste din dagbok på Lunarstorm för en himla massa år sedan och önskade så himla mycket att du skulle bli bättre, att du skulle få må bra. Och idag - i ett plötsligt infall - så googlade jag "Jarmos dotter" (jag hade för mig att det var ditt gamla Lunarstormnamn) och hittade hit! Jag har läst och läst, och blir så förbannat GLAD över att se att allting ordnat upp sig och att du verkar må bra - att du hittat din plats i livet. Lycka till med allting, fy fasiken vad härligt det är att läsa dina glada inlägg!

31 maj 2011 20:00

Svar till Fia:

Du anar inte hur mycket din kommentar berör mig! Ja det har hänt mycket sedan "Lunarstorm tiden" då det mesta var mörkt och destruktivt. Idag ser livet helt annorlunda ut! Jag är lycklig, ser ljust på framtiden och formar mitt liv som jag vill leva det! Jag tänker på alla er som följde mig från den tiden, flera av er har hittat hit och alla reagerar på ungefär samma sätt, otroligt positivt. Det är en lycka för mig att kunna visa er mitt liv nu, att jag är lycklig, att jag återvänt till livet och mår bra.

Jag hoppas att du återvänder hit till bloggen då och då! Jättekul att du tog dig tid att lämna en kommentar, det betyder mer än du kan ana!

Många kramar - Elin

♥

Dialogutbildning - Delaktighet i vård och stöd.

2011-06-06T17:14:00.000+02:00

Jag fick ett samtal en morgon för ett par veckor sedan där jag blev erbjuden en plats som utbildare i kursen Dialogutbilning - Delaktighet i vård och stöd. Jag tackade ja och det innebär att jag tillsammans med de andra som blivit antagna till kursen utbildar oss under 4 heldagar för att under hösten skickas ut runt om i Skåne och utbilda vårdpersonal inom psykiatrin!

Visst låter det spännande? :)

Hej!

Jag har den stora glädjen att meddela dig att du blivit utvald till en

av Utbildarna till utbildningen Dialogutbildning-Delaktighet i vård

och stöd.

Jag förväntar mig att du deltar vid de fyra utbildningsdagarna 1/6,

8/6, 16/6 samt 23/8. Dagarna är heldagar och avlönade.

Du förväntas även att hålla i två st utbildningar någonstans i skåne,

sammanlagt 16timmar vilka är avlönade och reseersättning för resa

ingår, dock ej för restid. Även viss tid för förberedelse kan komma

att behövas för att du ska känna dig trygg i ditt uppdrag, denna tid

är inte avlönad.

Är du fortfarande intresserad av vara med? Hör av dig till mig via

mail snarast.

Ser fram emot att få samarbeta med dig!

Mvh

Kina

Första utbildningsdagen hölls den 1 juni, alltså i onsdags. Då höll vi till på Stiftsgården Åkersberg i Höör. Underbart vackert ställe!

Bild från deras hemsida

Underbar dag, väldigt givande och lärorikt!

Och så dessa fantastiska människor!

En sammanfattning ^^

Huvudingången.

Ett av de tre husen.

Dammen på innergården.

Prästkrage.

Vackra omgivningar.

Igen.

Ett vitrinskåp fyllt av pyssel!

2011-06-06T15:45:00.000+02:00

För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att samla allt mitt pysselmaterial och verktyg på ett ställe. Jag ville ha allting lättåtkomligt och dessutom ge var sak sin plats för att få en överblick över alltihop. Såhär blev det:

Dock ska jag sortera allt som finns i lådor, askar och förvaringsboxar! :) Det kommer inte bli en pedantisk sortering, bara så att det blir på ett ungefär samma innehåll, allt för att det ska vara enkelt att vara kreativ :)

Lata dagar på balkongen

2011-06-06T15:31:00.000+02:00

Här kommer några bilder från de senaste dagarna då jag, Lily och Bäsie har njutit av sommaren ute på balkongparadiset! Jag har ändrat om lite, tagit bort soffan som egentligen är en del av en soffa - utan ben och som var alldeles för låg. När man satt i den kunde man inte se över balkongräcket vilket var lite synd. Nu har jag ersatt den med en fåtölj!

Lily njuter av solen

Bäsie tycker Lily ser rolig ut när hon rullar runt i fåtöljen.

här har ni själva fåtöljen :)

Den är riktigt bekväm och kommer från början från mitt flickrum.

Den stod tidigare i sovrummet, men när pianot anlände fanns det ingen plats åt fåtöljen,

så då flyttade den ut på balkongen!

Balkongparadiset...

Lily äter gräs! Gissa om hon är lycklig! ;)

Jag har bytt ut den förra sommarens solblekta walldeco

till en ny och färgstark!

Sommarklänningen :)

Bäsie njuter av solen när hon ligger i mitt knä.

Bäsie up close! :D

Sötnos!

Eslövsmarknad 28-29 maj 2011

2011-06-06T14:39:00.000+02:00

Jag vet inte om det är att jag har mycket att göra eller sommarvärmen som gör min uppdatering här på bloggen så gles, kanske är det en kombination av de båda? Hur som helst så ska jag under dagen göra mitt bästa för att "blogga ifatt".

Här kommer lite bilder från Eslövs vårmarknad som hölls den 28-29 maj. Jag älskar marknader! Stämningen, människorna och att ströva omkring från marknadsstånd till marknadsstånd som erbjuder ett stort utbud av allt möjligt (o)nödvändigt som: väskor, kläder, leksaker, munkar och brända mandlar, sockervadd, langos, färgglada godisremmar i alla de smaker och mängder av söta karameller! Och inte att förglömma parfymer, köksredskap, katt/hund godis och leksaker, växter, klistermärken och kort, dvd-filmer och foppaskor!

Det är en konst i sig att hitta de små skatterna i det enorma utbudet av krimskrams!
Jag tog kort på två av mina favorit marknadsstånd!

Klicka på bilderna för förstoring.

Här fanns mycket jag ville ta med mig hem!

Ur en annan vinkel.

Vackert vindspel med ett gulligt fågelbo i ett :)

Den här mannen säljer unika smycken.

Tillverkade av gamla silverbestick!

Det låter helknasigt, men det är fantastiskt nytänkand, kreativt och vackert!

Hårspännen! Gjorda av gamla gafflar!

Visst är det både en kul ide och vackert?! :)

Vackra halsband gjorda av silvergafflar!

Liten översikt. Ännu fler vackra hårspännen!

Vill ni veta mer om priser och utbud?

Besök då: www.smykkemageren.com

En vacker och rymlig ask som jag köpte på marknaden.

I den ska jag förvara livets skatter.

Den här lilla hyllan fyndade jag för bara 10:-

Jag köpte även två vackra röda pelargoner på marknaden.

Närbild

6 år sedan idag...

2011-05-31T22:43:00.000+02:00

För sex år sedan mötte jag döden och överlevde. Jag känner tacksamhet, men visst finns det en rädsla som fladdrar i bröstkorgen när jag tänker på hur nära det var att jag inte överlevde.Varje år vid den här tiden tänker jag tillbaka, och jag påminns om att jag fått en andra chans.

Livet är mitt, och jag fyller det med framtidsversioner och lever mina drömmar. Njuter av den tid på jorden som är min. Försöker ta vara på varje dag.

Ni kan läsa om mitt möte med döden i De dödas trädgård här.

Föreläsningen i Kolmården 12 maj

2011-05-31T21:00:00.000+02:00

Tänkte ta mig i kragen och skriva om föreläsningen jag höll i Kolmården på Vildmarkshotellet på AT-seminariet. Det gick över förväntan och jag fick väldigt bra respons och min uppdragsgivare tyckte att jag gjorde så bra ifrån mig att han gärna ställer upp som referent för mina kommande föreläsningar! :) Men nu tar vi det från början.

Jag kröp ner i sängen vid 21-tiden på kvällen. Jag låg och vände och vred mig och var orolig för att jag inte skulle vakna av klockan. Min taxi till stationen skulle komma vid 04:30 och jag skulle gå upp 03:30 för att i lugn och ro packa ner mitt material, göra mig i ordning och dricka lite te. Jag tror jag vaknade 2-3 gånger under tiden jag sov, varje gång var jag helt övertygad om att jag försovit mig! Vilket jag naturligtvis inte hade, men det är nästan alltid likadant när jag ska upp väldigt tidigt och inte får bli försenad haha

Nåja, det var nästan en lättnad när klockan ringde, då kunde jag lämna mardrömmarna om förseningar och andra missöden bakom mig.

Taxin kom i tid och allt gick bra, tills jag steg på x2000 tåget i Lund. Under resans gång blev förseningen allt större... 12 minuter, 16 minuter, 32 minuter...

När jag väl landade i Norrköping så hade jag naturligtvis missat bussen som skulle ta mig till Kolmården och Vildmarkshotellet, allt på grund av SJ:s förseningar...
Jag var självklart lite stressad och gick för till busstationen för att vänta på nästa buss mot Kolmården och räknade ut att jag skulle bli över 1 timme försenad... Försökte ringa till min uppdragsgivare men hamnade bara i röstbrevlådan...

När jag stod där och väntade så hörde jag någon säga Kolmården, så jag rusade fram till den bussen och frågade chauffören om den bussen möjligtvis skulle till Kolmården? Det skulle den, den var bokad för att ta dagisbarn och deras fröknar till Kolmården. Busschauffören sa att det bara var att kliva på, en mycket trevlig man!

Jag satte mig ner bredvid en av dagisfröknarna och förklarade att jag missat min buss till Kolmården pga av förseningar, och att jag skulle föreläsa på vildmarkshotellet, hon log och vi pratade en stund. Dagisbarnen var mycket mån om att berätta för mig om staden under resans gång. De guidade mig genom staden, och det lät mest såhär:

- Där jobbar min pappa!

- Titta, där är lekparken jag brukar leka i när jag inte är på dagis!

- Därborta har jag varit en gång hos en tant som tittade på mina tänder!

- Där är Mc Donalds, där har jag ätit mat med min mamma, och min syster, och min lillebror och min pappa!

- Det har jag med!

- Och jag också!

- Vart kommer du ifrån? Du pratar konstigt, inte som mig.

Och jag sitter där och ler, stressen rinner av mig och livet känns allt bra härligt! :) Självklart svarade jag på alla frågor som barnen ställde:

- Jag är från Skåne.

- Amanda, hon är från Skåne! Fröken i vilket land ligger det?

Haha, åh vad barn är underbara! Väl framme vid Kolmårdens djurpark var alla barn förväntansfulla, och tillsammans med sina fröknar tömdes bussen i en väldig fart! Jag gick fram till chauffören och frågade honom vart Vildmarkshotellet låg och åt vilket håll jag skulle gå åt. Han sa att han kunde köra mig dit, ja han var verkligen trevlig och hjälpsam :)

Väl inne i hotellet mötte min uppdragsgivare Magnus upp mig och och vi smög tyst in till det pågående seminariet. Jag skulle inte föreläsa förens efter lunch, men jag hade valt att komma så tidigt som möjligt just för att få vara med under förmiddagens föreläsningar. Då hinner man få en helhetsbild av dagen, och under förmiddagsfikat får man chansen att presentera sig och få en pratstund med arrangörerna, andra inbjudna föreläsare och deltagarna. Det gör att jag blir varm i kläderna och mer avslappnad inför min föreläsning.

När det var dags för lunch gjorde jag sällskap med Magnus och flera av hans kollegor, väldigt varma människor måste jag säga. Efter en lätt lunch gick jag iväg en stund för att fokusera. När det var dags att samlas igen efter lunchen kände jag mig något nervös, men efter att jag väl tagit plats på scenen och inlett min föreläsning kom känslan av att det är just det här jag vill göra. Jag fick god kontakt med publiken och det finns ingen bättre känsla! Jag växer i mig själv efter varje föreläsning. För efter varje föreläsning säger jag att det här var den bästa föreläsning jag gjort. Det betyder ju att jag hela tiden utvecklas! Det finns så mycket att lära när det kommer till att vara en god talare, och jag är verkligen motiverad när det kommer till att utvecklas och utmana mig själv till att bli bättre och bättre.

När föreläsningen var över kom applåderna, och jag blir alltid lika rörd. Berörd. Det är så stort, att få den här chansen att berätta om vad jag varit med om, och hur jag tog mig igenom det. Att människor vill lyssna när jag talar. Det är stort, och jag är så oerhört tacksam.

Efter föreläsningen höll jag öppet för frågor, och frågorna var många och välformulerade. Jag tror att jag lyckades ganska bra med att ge svar på de flesta frågorna. Det gäller att påminna publiken om att jag bara kan tala utifrån mig själv, att mina svar inte gäller för alla andra som kämpar med ett självskadebeteende. Eftersom orsakerna till varför man skadar sig är väldigt olika från person till person. Visst kan jag ge min syn på saken, men ingenting är skrivet i sten.

Applåderna återkom efter frågestunden och Magnus kom upp på scenen för att överlämna en gåva. Bilder på den hittar ni längre ner i det här inlägget.

Efter föreläsningen var det många som kom fram för att prata och jag fick gång på gång höra hur stark jag är, och det är i stunder som dessa jag nästan kan se mig själv ur deras ögon, allt jag varit med om, allt jag tagit mig igenom. Ja jag är stark idag. Det var en lång väg att gå för att komma hit, men här är jag!

Idag kan jag säga att livet är underbart, bara det är ett mirakel i sig. För fyra fem år sedan hade jag aldrig trott det. Ingenting är omöjligt.

Utsikten från Vildmarks hotellet.

Livet är vackert...

Utsikten, den går inte att stirra sig blind på.

En gåva.

Glaskonst. Älskar färgerna <3

På trälådan finns en liten etikett. Ett tack.

Cat mom hugs baby kitten

2011-05-28T18:30:00.000+02:00

Åh titta vilken underbart söt video! :)
Mitt hjärta smälter! Ihh, nu ska jag gå och kramas med mina kattskatter! Blev så kramsugen när jag sett den här videon! :D

Kände att jag ville dela med mig av den här videon! Enjoy :)

Smyckesur by JarmosDotter

2011-05-27T19:47:00.000+02:00

Fick hem mina efterlängtade paket med posten idag! Har beställt hem lite smyckesdelar, kedjor, glaspärlor och berlocker! Idéerna, inspirationen och kreativiteten tog överhand och jag njöt av varje minut medan jag packade upp alltsammans på vardagsrumsbordet. Jag plockade fram verktygen och började genast med att förverkliga min ide av ett vackert smyckesur. Här kommer lite bilder!

Paketen.

Skatterna som låg inuti.

Vintage.

ganska dålig bild, men här kan ni se smycket i sin helhet.

Smyckesur. Jag blev väldigt nöjd :)

Detaljer.

Närbild.

Så här ser det ut på :)

Smycken by JarmosDotter

2011-05-24T19:36:00.000+02:00

Håller på att pyssla ihop ett halsband... det är inte riktigt färdigt ännu. Men här har ni lite närbilder! ^^

Pianot i mitt sovrum

2011-05-24T19:22:00.000+02:00

När jag var liten och just börjat i första klass så ville jag börja spela piano. Tyvärr hade vi varken råd eller plats att köpa ett piano. Pappa satte sig ner med mig, tom mina händer i sina och sen sa han:

- Elin, om jag någonsin vinner riktigt mycket pengar så ska jag köpa det vackraste pianot åt dig.

Jag minns hur jag brukade besöka den lilla butiken med de vackra pianona som bara låg ett stenkast från pappas lägenhet. Ibland var pappa med och han log när jag gick runt och för att utnämna det vackraste pianot i lokalen. Sen gick vi vidare till pizzerian där lillebror redan väntade på att pizzorna vi beställt skulle bli klara medan han följde fotbollsmatchen som visades på tv-apparaten.

Åren gick och jag hade nästan glömt bort drömmen om ett eget piano när det otänkbara hände. PÅ min sjuttonde födelsedag dog min pappa. Min värld rasade samman och jag visste varken ut eller in. Jag och lillebror ärvde en del pengar. Då mindes jag pappas löfte om ett piano. Visserligen hade han inte vunnit pengar, men det kändes ändå som om pengarna jag fått var hans. Någon vecka senare besökte jag stans största pianoförsäljare. Det måste ha varit närmare femtio olika pianon där. Jag vandrade runt bland dom för att leta efter det allra vackraste av de alla. Jag fann det ganska snart, och jag visste att det var just det pianot jag ville ha.

Ett stort vackert piano, från början av 1900-talet, med elfenben- och ebenholtstangenter. Mässingskandelabrar och 300kg tungt. Det kostade 25.000kr och jag köpte det utan att blinka.

När jag flyttade från min första lägenhet (som låg på bottenvåningen) i norr Skåne till min nuvarande lägenhet i Eslöv som ligger på andra våningen så trodde jag inte att mitt piano skulle gå att få upp för trapporna. Så pianot fick stå hos en god vän. Men nu är det här, hos mig. Och jag ska se till att stämma pianot, och sen lära mig spela.

Pappa, nu har jag återigen mitt piano här hos mig.

Hemsida

2011-05-22T02:50:00.000+02:00

Jag håller på att bygger en hemsida... ännu är den inte klar. och jag har inte fått mitt egentliga domän-namn ännu eftersom jag fortfarande kör på provperioden. Men inom kort kommer allt att vara som det ska, tills dess kan ni kika på hemsidan här.

Lämna gärna en hälsning på hemsidans gästbok :)

Kommer börja uppdatera bättre på bloggen snart igen. Vet att många väntar på att få höra allt om föreläsningen jag höll i Kolmården! :)

Har haft så mycket att göra med annat, men nu börjar det lugna ner sig igen!
Hoppas allt är bra med er läsare!

Var rädda om er!

Kramar och Kärlek från mig till er!

SHEDO - Self Harm and Eating Disorders Organisation Bloggen: Skribent: Elin M. LiljeholmTema: Att vara en vän ...

2011-05-17T18:20:00.000+02:00

SHEDO - Self Harm and Eating Disorders Organisation Bloggen: Skribent: Elin M. Liljeholm
Tema: Att vara en vän ...: "Skribent: Elin M. Liljeholm Tema: Att vara en vän till sig själv Redaktör: Elin M. Liljeholm Det är svårt att ta hand om sig själv n..."

"P.S. I Love You" Movie Trailer

2011-05-15T23:36:00.000+02:00

Åh vilken vacker film... och oj va tårarna har runnit utmed mina kinder under filmens gång. En film jag varmt rekommenderar. Känslosamt och sorgligt, men inte utan humor och flera gånger brast jag ut i ett klingande skratt, medan kinderna fortfarande var våta av tårar.

Såg ni filmen? Vad tyckte ni? Blev ni lika berörda som jag blev?

Eller blev jag extra berörd just för att jag kan relatera till hur det känns när man förlorar någon man älskar?

Föreläsningen gick jättebra!

2011-05-14T14:59:00.000+02:00

Jag ska berätta allt om den fantastiska resa till Kålmården och föreläsningen jag höll där... om utsikten över vattnet, bergen och grönskan. Men det får bli lite senare... jag har lite att pyssla med här hemma. Mitt piano kom nämligen i förmiddags! Möbler har flyttats hit, dit och tillbaka. Det är saker lite överallt och ja, jag har en del att göra :)

Funderar på att köpa en ny mobil...

2011-05-11T16:52:00.000+02:00

Men jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken jag ska välja... ^^

Haha hittade den här bilden i en tidning jag köpt på loppis! Tidningen var från 1996 om jag inte minns fel. Att tekniken går framåt blir väldigt tydlig vid såna här tillbakablickar!

Elin 13 år

2011-05-11T00:03:00.000+02:00

För fjorton år sedan var jag tretton år gammal. Herregud va jag börjar bli gammal! ^^
Jag hittade skolfotot från årskurs 7 för ett par veckor sedan. Mitt hår var väldigt långt och aldrig färgat. Blont. Det var nervöst att börja sjuan. Jag var osäker, och hatade mina "tjocka kinder", att jag blev röd i ansiktet så lätt, att mina ögon var så små min mun så liten. Sen var det där med med kroppen - behöver jag ens förklara? Jag kände mig helt enkelt inte bra nog. Som att jag inte var lika mycket värd som mina klasskamrater. Ett utanförskap i bröstkorgen. Jag var den som alltid tog hand om alla andra. Som alltid lyssnade på de som kom till mig för att prata om det som tyngde dem. Det fick mig att känna att jag åtminstone fyllde någon sorts funktion, att jag inte var helt värdelös. Det betydde mycket att vara den som folk litade på, för då var jag någon. Åtminstone för stunden.

Idag, fjorton år senare är 27 år gammal och det där utanförskapet i bröstkorgen är mycket mindre, vissa dagar känner jag inte av det alls... ibland gör det sig påmint men inte med samma styrka. Inte alls med samma intensitet.

Jag känner mig trygg i mig själv, jag är starkare än jag någonsin varit. Jag har lärt mig säga nej, tillåtit mig att säga ja och någonstans där hittade jag mig själv. Den jag är idag, den jag väljer att vara.

Jag tror på mig själv, och mina drömmar. Jag har funnit min plats i livet, jag har framtidsversioner och modet att följa mitt hjärta och min inre röst. Jag är fri att leva mitt liv, på mitt sätt och på mina villkor.

Blandade bilder från veckan som gått...

2011-05-08T19:30:00.000+02:00

Här kommer några random bilder från veckan som gått! :) Klicka på bilderna för förstoring!

Bläddrat i anteckningsboken där jag bevarar minnen och

glimtar från mitt liv som det en gång var. Ska använda en del bilder

och texter till föreläsningen jag håller nu den 12 maj i Norrköping.

Jag drog fram lite färg, servetter och decoupagelack!

Jag målade vitt, det passar så bra in på balkongen!

Klippa ut border ur servetter!

Fästa med decoupagelack! Låt torka!

Klart! Här har ni resultatet! :)

Jag har gjort ugnsbakad potatis och åt det med

wokade grönsaker med färska örter!

Underbart gott!

Sonja bjöd mig på lunch i fredags! Mysigt!

Jag åt bakad potatis med räkröra!

Jag har spenderat tid på balkongen och

bläddrat i inredningsmagasin och blivit inspirerad!

Det bästa med balkongparadiset...

2011-05-08T16:18:00.001+02:00

Vet ni vad det bästa med min balkong är? :)
Jo, det ska jag berätta för er nu! Det är lite magiskt faktiskt... för oavsett om jag äter min lunch ute på balkongen, eller planterar om en blomma, sitter och skriver vid bordet, ligger i den lilla soffan och läser eller njuter av kvalitetstid med familjen (ja vi är en egen liten familj jag och mina kattskatter Lily och Melissa - aka Bäsie) så är det de stunderna som gör dagen till något speciellt. Det ligger ett lyckligt känslobubbel under ytan. Vi kan umgås där ute alla tre, och det syns på katterna att de trivs lika bra som jag gör!

Bild från igår då vi spenderade eftermiddagen på balkongen.

Jag får en avslappnad känsla ute på mitt balkongparadis, en känsla av att jag är på semester från vardagen! En förutsättning är självklart att solen lyser med sin närvaro och gör vinden len och varm. Då brukar jag låsas att jag är i medelhavet! :)

Päronträdet mår bra! :)

En ny och rymlig kruka till mitt päronträd!

Tomatpantorna är utplanterade! :)

Ett olivträd! Köpte det nu i veckan på netto för bara 99:-

Pappas lilla hörna i "trädgården" :)

Det är viktigt att komma ihåg att dricka under varma dagar! :)

Lily tycker det var gott med kallt vatten!

Det tyckte Bäsie med! :) Lily ser efter om det finns något vatten kvar...

hon vill nog ha lite till! ^^

Lily kikar ner på Bäsie när hon dricker vatten! :P

Jag tycker om att balkongen blivit en plats där vi alla tre kan umgås tillsammans! Att det är en miljö som tilltalar både mig och mina flickor. och att de kommer springande när jag frågar om vi ska gå ut på balkongen :) Sötnosar!

Att bekräfta och uppskatta sig själv i vardagen.

2011-05-08T15:38:00.000+02:00

För ett par veckor lade jag märke till de vanliga tankegångarna - att dagarna bara rinner iväg utan att jag tycks göra något vettigt av min tid! Sen tänker jag efter och insåg att jag gör ganska mycket.... bara det att det är sysslor som tillhör vardagens slentrian och som går på någon sorts rutin.

Disken diskas inte av sig själv - det är ju jag som diskar! Samma sak är det med tvätten, dammsugningen, laga mat och handla hem varor. Det är ju jag som gör allt det där... Jag gör ju faktiskt en hel del när jag tänker efter... Dessutom är det jag som kommer ihåg att vattna mina blommor, jag tar hand och leker med katterna och ser till att de har friskt vatten, mat och en ren kattpotta! Jag målar, sitter vid mitt skrivbord och skriver på bokmanuset, och var det inte jag som bakade bröd nu i veckan? Dessutom har jag tid över om kvällarna när jag kan läsa en bok eller se på film. och bakar dessutom!

Det är ju galet hur mycket jag gör mycket nu när jag tänker efter!

Kontentan av det hela är: visst är det fantastiskt hur vårt tankesätt kan förändra vår syn på oss själva! :)

Nu lägger jag märke till alla sysslor som tidigare gick mig obemärkt förbi i en strävan att bara få det gjort! Jag har lärt mig att stanna upp och notera alla de göromål och bestyr det innebär för att få vardagen att fungera. Det i sin tur har lett till att jag börjat bekräfta mig själv, att jag gör saker varje dag! Den insikten tystar den lilla rösten som tidigare sa mig att ännu en dag av mitt liv har gått utan att jag gjort något vettigt av dagen.

Min vardag får mening och jag kan uppskatta mig själv för den tid jag lägger ner för att jag tar hand om mig själv, mitt hem, mitt liv, min framtid och mina kattskatter!

Prova att göra detsamma ni! Jag kan självklart inte lova att det ska ha samma effekt på er som för mig, men jag lovar er att det är värt att prova! Jag personligen har blivit en gladare, lugnare och mer tillfreds person! Den där vardagliga stressen är inte alls lika påtaglig!

Dela gärna med er av era tankar, frågor eller funderingar kring detta inlägg i en kommentar! :)

Simple life Manhattan: a 90-square-foot microstudio

2011-05-04T17:35:00.000+02:00

Vad tycker ni om det här? Jag finner det väldigt fascinerande! :) Häftigt att människor kan leva på sådan liten yta och ändå må bra :) Själv skulle jag nog bli väldigt rastlös och få lite klaustrofobi om jag levde i hennes lya en längre tid. Men hon lever sin dröm, hittade en lösning som funkade för henne och det är det jag tycker är så inspirerande! Think outside the box! :P

Nyfiken på vilka ni är! :)

2011-05-03T16:54:00.000+02:00

Jag har insett att jag fått en del nya läsare, eller fler har i alla fall börjat kommenterat inläggen vilket jag tycker är otroligt kul :) Blir så glad när jag läser era kommentarer, korta som långa!

Det skulle vara så kul om ni ville svara på frågorna här nedan! Blir ju lite nyfiken på vilka ni är och hur ni hittat hit! :)

Hur länge har du läst/följt min blogg?
Hur hittade du hit?
Vart bor du?
Hur gammal är du?
Vilka andra bloggar läser ni?
Övrigt - någon fråga jag missat eller någonting du vill tillägga?

Svar på några av era frågor :)

2011-05-03T16:08:00.000+02:00

Thérèse sa: Visst är det helt underbart när man äntligen kan vara ute på balkongen! Jag älskar redan att ha den inglasad, men funderar lite på hur man ska kunna vädra där framåt sommaren. Det funkar ju så klart om man har katterna inomhus när man öppnar fönsterna, men har du hittat nån smart lösning där du både kan ha öppet och ha buskatterna ute?

Svar: Det är helt underbart att det äntligen är säsong! Att få njuta av odlarglädjen och se plantbarnen växa är ren och skär lycka :) Att dessutom äga en balkong, är nästan lika fantastiskt som att ha en uteplats :)

Nu till frågan! Jag har väl inte hittat någon idealisk lösning tyvärr... Jag brukar helt enkelt låta katterna vara ute på balkongen tillsammans med mig, så jag håller hela tiden koll. Jag har dessutom ganska höga spaljéer som jag målat vitt som passar bra i skåran för skjutfönstren och då ger lite skydd mot nyfikna katter.

Ett tag funderade jag på att sätta upp ett nät.. men nej, det är inget alternativ, det skulle kännas så instängt och påminna mig om St:Lars och deras rökrum/balkong.

Jag har även lärt Lily och Bäsie ett kommando, eller snarare ett ljud som jag använder mig mycket av när jag tycker att de går för nära balkongräcket. De reagerar direkt med att ta ett par steg bakåt. De har även lärt sig att vi tar det ganska lugnt när vi är där ute. Inte så mycket lek och jakt, eftersom jag inte vill att det ska hända mina kattskatter någonting. De vet vad som gäller och vi har det jättemysigt ute på balkongen tillsammans :) Leka gör vi inomhus eller ute i sele :) Drömmen är ju att en dag bo i ett hus på landet, där mina flickor han springa och leka, jaga och busa hela dagen lång... Jag har lovat både mig själv och mina flickor att den drömmen en dag ska bli verklighet :)

Det blev ett långt svar :) Tyvärr har jag ingen idealisk lösning, men det här funkar riktigt bra för oss i alla fall :)

♥

TrisselTrassel sa: Hej Hjärtat!
Jag har fått en balkong nu "Pensionärskuvös" ;)
Jag skulle vilja inreda den och greja lite, har du några tips? Har din balkong värmeslingor? Jag skulle vilja köpa typ träplattor och lägga som golv istället för cementen och sen hänga ut massa lyktor, lägga ut stora sittkuddar på golvet och ha en massa växter runtomkring. Tror du att detta kan ordnas?

Svar: Åh va härligt att höra! :) Att ha en balkong borde vara alla människors rättigheter! ;) Kul att få inreda balkongen, tycker dina idéer låter riktigt mysiga! Det där med träplattor, som också kallas för trall, rekommenderar jag varmt! Det gör stor skillnad och sen slipper man dessutom se den fula betongen! :) Själv hade jag gärna investerat med trall på min balkong, har dock valt att prioritera bort det på grund av att jag inte valt att lägga pengar på annat :) Det skulle bli för dyrt för mig och jag har ändå så mycket inredning på balkongen så jag inte riktigt tänker på golvet. Men om du vill lägga lite mer pengar på det skulle jag absolut köra på trätrappor! Det ger en varm och lite exotisk känsla tycker jag! Speciellt med massor med kuddar, mysiga filtar,växter och ljuslyktor, och kanske ett litet brickbord? :)

Lycka till! :) KRAM!

♥

Thérèse sa: Hur sköter du ditt olivträd? Vårt stod ju ute på en öppen, ej inglasad balkong i vintras och är riktigt ledset. Med mycket sol, ljus och värme har bladen sakta börjat mjukna igen, men de är fortfarande väldigt bruna. Själva grenarna är levande, men det ser så trist ut. Har du nåt tips?

Ska bli spännande att se vad du odlar i år, och inte minst hur päronträdet tar sig. Stor kram!

Svar: Jag gör nog inget särskilt... planterar olivträdet i citrusjord, vattnar det varje dag under sommaren. Och när sommaren är slut och minusgraderna smyger sig på så tar jag in det och låter det stå i fönstret. Där är det ljust och ganska svalt vinterhalvåret. Jag ser till att plantera olivträdet i en stor kruka så att rötterna får plats växa och breda ut sig. Det var i januari som mitt olivträd började se ledset ut, bladen torkade ihop och katterna tyckte det var hemskt kul att slå med sina tassar på den spröda trädet och se hur bladen föll ner på golvet haha :) Trädet förlorade på så sätt de flesta av sina blad, men nu är de på väg ut igen :) Jag brukar använda en blomspruta och spreja på de nya skotten till blad för att de inte ska torka ut innan de ens fått växa upp till stora starka blad :)

I år blir det tomater, lite kryddväxter, olika sorters klätterväxter och lite annat! :)

KRAM! :)

♥

Hanna sa: Kan inte du komma och fixa vår balkong också? :)

Svar: Det hade verkligen varit en dröm att få hjälpa andra med inredning! :) Har ni stor balkong? Vi kanske kan bolla lite idéer om du vill :)

♥

Thérèse sa: Min man vill också ha en exotisk trädgård, men han kan tänka sig att anlägga den i Sverige ;-) Han vill ha olivträd, citrusfrukter och annat sånt spännande - vad drömmer du om?

Svar: Jag vill hitta mitt drömhus med en stor trädgård som jag kan forma efter mina drömmar och visioner. Jag vill fylla den med varma färger och växter som påminner mig om medelhavet. Stora träd som ger svalkande skugga för lata dagar. Mycket grönska, olivträd, spaljéer med klättrande växter, utomhusrum och citrusträd. Lavendel och kryddväxter, vindruvor och fikonträd. Listan kan göras lång :) Tänk att bo nära havet och känna havsbrisen när man vandrar ut i trädgården.

Ja, jag vet inte riktigt om jag vill anlägga min medelhavsträdgård i Sverige eller utomlands. Jag tycker inte om snön och det mörka halvåret... så tanken på att ha en medelhavsträdgård utomlands känns väldigt lockande.

Samtidigt som jag känner mig lite splittrad när jag tänker på det. Jag vill ha en plats på jorden som jag ser som mitt hem. Inte flera hem och flera trädgårdar på olika kontinenter. Jag tror jag skulle känna mig splittrad då. Om man lägger så mycket tid och kärlek på att skulptera fram trädgården från sina drömmar så känns det trist att inte kunna ströva omkring i vardagen. Att behöva ta semester för att åka till sin trädgård ett par gånger om året känns lite sorgligt. Jag vill ju vara nära min trädgård i vardagen :) Förstår du hur jag menar? :) Så jag tror att antingen flyttar jag utomlands och skapar mig ett hem där med tillhörande medelhavsträdgård eller så bosätter jag mig här och gör jag som din man, anlägger den här i Sverige :)

♥

Hoppas ni blev nöjda med svaren! :) Undrar ni något är det bara att fråga igen!

Inbjudan

2011-05-03T15:02:00.000+02:00

Åh jag önskar jag kunde gå! fick inbjudan idag och har en hel del inplanerat för dagen så med så kort varsel kan jag tyvärr inte delta. Men visst låter det helt underbart! :) Att få träffa andra engagerade människor med drömmar och ambitioner om en bättre vård för personer med psykisk ohälsa. Det är bland annat sånt här som gör att jag känner mig levande! :)

Nåja, jag hoppas det kommer fler tillfällen!

Hej!

Jag vet inte om ni fått nedanstående info och det är rätt kort om varsel. Men välkommen i alla fall

Välkommen på mingel, snittar och planering för kommande attitydarbete i Skåne.
3:e maj

Vi bjuder in ambassadörer och andra drivande personer inom intresseföreningarna i Skåne. Syftet är att lära känna varandra, dela erfarenheter och fritt planera inför kommande events under Skåneveckan för psykisk hälsa. Mingelträffen följer efter manifestationen Gör skillnad - våga prata om psykisk ohälsa som genomförs på Gusta Adolfs torg i Malmö från k 17.00.

Tid 3:e maj ca kl 18.00 - 21.00 på Pub Kuntze, St:Gertrud, Malmö. http://www.sanktgertrud.se/
Vi bjuds på god plockmat. Baren är öppen. Kanske överraskas vi av någon underhållning?

David Ershammar

Strateg - inflytandefrågor
Psykiatri Skåne - Förvaltningsledningen
david.ershammar@skane.se

Att våga leva

2011-05-01T17:05:00.005+02:00

Jag är veckans ansvarig redaktör på SHEDO-bloggen.
Temat är livets val och vägskäl och ni kan läsa mitt inlägg här.

SHEDO på Eslövs ungdomsmässa 2011

2011-04-30T14:01:00.001+02:00

En plansch vi hade på väggen bakom vår monter

som beskriver SHEDO:s verksamhet!

Dagen började tidigt. Jag steg upp vid sju på morgonen, drack en kopp te och gjorde mig i ordning i alla hast. Katarina hämtade upp mig i sin bil och vi åkte tillsammans till medborgarhuset där ungdomsmässan skulle hållas. Vi var bland de första på plats och började ställa allt i ordning vår monter. Vi jobbar bra ihop, ett riktigt teamwork! Precis som det brukar vara SHEDO:s medlemmar emellan.

Det blir verkligen varmt i hjärtat när jag tänker på hur fina alla medlemmar är mot varandra! :) Vi må vara en liten idel förening men tillsammans är vi så oerhört starka och jag måste säga att jag är en mycket stolt medlem, att få vara en del av denna gemenskap!

Jag var lycklig där jag stod där på mässan tillsammans med Katarina och berättade för människor om den lilla men otroligt starka ideella föreningen SHEDO.

Många kom fram och var nyfikna på vad SHEDO egentligen var för någonting, och jag berättade om att vi arbetar för att sprida information om självskadebeteende och ätstörningar, och att föreningen bedriver en stödverksamhet genom SHEDO-forumet där våra medlemmar kan lätta på hjärtat i en trygg miljö och stötta varandra. vi som är medlemmar stöttar varandra. Forumet har moderatorer som hela tiden håller ett vakande öga på forumets alla trådar och inläggen som skrivs för att se till att innehållet inte blir triggande för andra medlemmar. De arbetar i stort sätt för att se till att stämningen och känslan på forumet känns trygg, hoppfull och stöttande. Och att det är här SHEDO skiljer sig från andra obevakade forum på internet.

Vi berättade även om jourmejlen och stödet som att SHEDO har medlemsträffar ett par gånger om året på olika ställen i landet.

Det var många lärare, skolsjuksköterskor, poliser, kuratorer och andra vuxna som gärna ville ha mer information! Men också flera unga människor - främst tjejer. Killarna var mest intresserad av kolorna vi delade ut haha.

Katarina berättade att när jag hämtade vatten så kom en ung tjej fram och frågade vad SHEDO var för något och Katarina börjat förklara så tog hon emot information och färdighetslista och sa:

- Åh det här behöver jag verkligen!

Det var många som kom fram och ville förmedla hur glada de var att vår förening fanns. Att vi behövs, och att det arbete föreningen stod för var fantastiskt! Att det är bra att vi syns och hörs.

När klockan blev två och det var dags att packa ihop för den här gången var de tre kilo kolorna vi haft med oss slut! :) Vi hade även delat ut flera hundra flyers och nästan lika många färdighetslistor!

De informationsblad och färdighetslistor gav vi bort till Ungdomsmotagningen i Eslöv och Tjejjouren Eslöv som också hade montrar på mässan!

Jag är riktigt nöjd med dagen! :)

Fina fina Katarina <3

Lite böcker vi hade med oss som handlar om

självskadebeteende och ätstörningar.

Jag

Informationen vi hade med oss!

Godnatt hälsning

2011-04-28T23:17:00.000+02:00

Jag ska krypa i säng nu. Jag får svara på era kommentarer och frågor imorgon istället. Kom hem straxt innan 21, och har druckit lite te, ätit en smörgås och tittat lite på tv. Ska gå upp senaste 07 i morgon, Katarina hämtar upp mig och sedan beger vi oss mot medborgarhuset för att fixa i ordning SHEDO bordet och lite annat pyssel! :) Ska ta med kameran såklart och ta lite bilder så ni får se!

Hoppas ni får sova gott!

Kramar & Kärlek!

Åh! Era ord gör mig så lycklig! ♥

2011-04-28T15:41:00.001+02:00

Jag åt jordgubbar på balkongen igår igen!

Jag tror jag är beroende... ^^

♥

Jag måste bara säga tack för att så många tar er tid att kommentera! :) Blir jätteglad, verkligen! Tänkte svara på alla kommentarer ikväll, då jag har lite mer tid :) Så håll utkik :) Jag kommer svara i kommentarsfälten som jag tidigare gjort :)

Jag har en del mejl att svara på, och sen förbereda inför Eslövs ungdomsmässa där jag tillsammans med Katarina ska representera SHEDO. Om ett par tre timmar kommer Katarina inom Eslöv för att hämta upp mig så ska vi köra till Hässleholm för att hämta lite SHEDO-prylar hos föreningens ordförande Hannah Parnén.

Så nu ska jag göra i ordning grekisk sallad och sätta mig ute på balkongen och njuta av det fina vädret. Sen har jag lovat Bäsie att vi ska gå ut på promenad i sele :) Lily föredrar att stanna inomhus, hon har svårt att hantera den stora världen utanför hemmets väggar eftersom den befolkas av människor, ja det är läskiga människor överallt! Jag har länge misstänkt att det handlar om social fobi... ^^ och vi jobbar på det! Tillsammans har vi gjort framsteg! Hon har blivit mycket tryggare med att det kommer människor på besök, även om hon håller sig undan så vågar hon oftast kika fram från ett mycket väl valt gömställe eller helt enkelt svischa förbi som en vit vålnad ;)

Det var det inte tal om för något år sedan... :)

Jag återkommer ikväll för att svara på era kommentarer och frågor! Och jag vill att ni ska veta att ni förgyller min dag när ni lämnar en liten kommentar! Era ord får mig att le, och det är nästan som att ni blir en lite magisk, osynlig, vänlig närvaro i min vardag!

Tomaterna behöver verkligen planteras om! Ska köpa jord nu i helgen!

Åh så ska jag köpa ett gäng penséer!

Har lovat min vän Lotta som bor i huset mitt emot

att vi ska göra sällskap till växthuset.

Hon jobbar så mycket att det inte är klokt! :)

Men nu på söndag blir det äntligen av! Och visst är det kul att vara två och tillsammans frossa i blommor och jord!

Det är fler av mina plantbarn som behöver planteras om så de får sträcka ut sin rötter och blomma upp! Spännande! :)

♥

Måndagen i bilder!

2011-04-25T14:45:00.033+02:00

Förmiddagen spenderades framför datorn, jag svarade på mejl och skrev klart lite arbete medan jag åt av honungsmelon och röda vindruvor! Mums!

Jag är också veckans ansvariga redaktör på SHEDO-bloggen!

Temat den här veckan är: Livets val och vägskäl.

Ni kan hitta inlägget här.

Det blev enkel lunch, vegetarisk pytt i panna.

Åt lunchen ute på balkongen, som så ofta nu för tiden! Riktigt härligt!

Bäsie ser oerhört tveksam ut när hon stirrar på vattenskålen...

Slår vad om att hon tänker:

- Jaha, va det här allt? Du måste skämta!? VATTEN?!

Lily lekte i cykelkorgenpå kvällen.

Senare sov hon gott där, en vit liten pälsboll!

Skön söndag på balkongen

2011-04-24T19:14:00.000+02:00

Här kommer ett par bilder från en skön dag på balkongen! Jag och mina flickor trivs!Det känns nästan som att våren har gått över till sommar... underbart är det i alla fall!

Mitt älskade olivträd börjar till min stora glädje att ta igen sig efter vinterns förfall. Jag trodde slutet var nära när allt fler blad lossnade och lämnade grenarna oroande kala , men nu blir bladen allt fler! Det ser hoppfullt ut! :)

Nu ska jag laga middag till mig och flickorna, det blir lax! Varje gång jag ska äta fisk av något slag måste jag laga två portioner! Mina flickor älskar fisk, inte särskilt ovanligt när det kommer till katters favorit mat, och felet ligger hos mig... :P Jag kan liksom inte låta bli att ge efter när de sitter och tittar storögt på mig och lutar huvudet sådär lite på sned och följer varje rörelse när jag äter. Bäsie brukar dessutom sträcka ut sin tass mot fisken på min gaffel, fortfarande med huvudet på sned, och då ger jag efter! Haha, hur söt får man vara liksom? ;)

Så jag ska laga middag nu, är riktigt hungrig efter en härlig dag i solen!

Bäsie njuter! Sover gott på bordet.

Haha man ser riktigt hur Lily njuter av solen! :)

Min bebis! Så nyfiken och söt...

Mys!

Bäsie och jag var ute en sväng i koppel också!

Mysigt och väldigt spännande!

Drömmar om en medelhavsträdgård...

2011-04-23T19:22:00.000+02:00

Det har varit en dröm länge. Jag längtar till den dagen då jag kan förverkliga den drömmen, tänk va mycket man har att se fram emot om bara man tillåter sig! För vad vore ett liv utan drömmar och mål?

Titta vilka sötnosar!

2011-04-23T15:04:00.000+02:00

Igelkottsbebisar! Visst är det så man smälter`^^
Haha ja jag ville dela den här bilden med er, personligen kan jag inte låta bli att le när jag ser dessa tre små bebisar ^^ Hoppas bilden sprider glädjen vidare!

Jag har köpt ett päronträd!

2011-04-21T20:32:00.000+02:00

Haha ja det är faktiskt sant! Vet ni vad det absolut bästa är? Att trädet kostade 69:-
Det är ett dvärgpäron träd. Och för att det ska ha en chans att klara ett liv i kruka på en balkong så ska jag i början av nästa vecka köpa en väldigt stor kruka i keramik som jag hittade billigt i en nyöppnad affär här i Eslöv! Sen ska jag till stadens plantskola och köpa lämplig jord!

Då ska jag även passa på att köpa penséer och lite annat för att starta upp projektet Balkongparadiset 2011! Behöver också plantera mina tomater i större krukor och låta dom flytta ut på balkongen de med! Mycket att se fram emot! Jag bara myser när jag tänker att vi inte ens har kommit in i maj månad och vi har så många månader av sommar framför oss! En riktigt härlig tanke tycker jag!

Och nu, året första bilder på mitt balkongparadis! Enjoy! :)

Tycker förresten det är jättekul att flera av mina bloggläsare berättat att de inspirerats av mitt balkongparadis förra sommaren! Lämna gärna en kommentar med en länk till er blogg så jag kan få kika på era balkongparadis! Vore verkligen jättekul! :)

Kärlek!

Picknick i Trollsjöparken med Sonja

2011-04-21T19:35:00.000+02:00

Tog bilden idag, naturen står i blom!

Härligt väder, sol och sommarvärme! Jag och Sonja hade planerat att ha picknick den här veckan så jag mötte upp henne i stan och sen promenerade vi iväg mot Trollsjöparken. Väl där letade vi upp en mysig plats i halvskugga där vi slog oss ner och dukade upp vår picknick som bestod av hopplock från båda håll med bland annat hemmagjord potatissallad, smörgåsar med mozzarella, lite frukt och dricka. Sonja hade även med sig kaffe i en termos och överraskade med en kaka till det :) Vi fick snabbt sällskap av tre väldigt oblyga änder som vi diplomatiskt delade vår picknick med, hur kan man stå emot deras bedjande kvackande! ;)

Bjuder på ett dagens citat som vi skrattade åt ett bra tag...

Vi hade avnjutit picknicken och jag som från början suttit i skuggan (där jag för övrigt oftast föredrar att vara) satt nu i solen och kände att det började bli väldigt varmt. Sonja älskar solen och därför frågade jag henne:

- Vill du sitta i solen?
- Nej, det går bra...

en paus... och jag tänker att hon nog inte förstod att jag ville byta plats så jag säger

-Umm, det vill inte jag heller...

Då tittade hon på mig och spricker upp i ett leende och inser vad det var jag ville säga med min fråga. Vi börjar skratta och snart har vi bytt plats och jag sitter återigen i skuggan, och vi fortsätter att äta och kan av någon anledning inte riktigt sluta skratta åt min menande replik :p

Nåväl, här kommer några bilder från idag. Tyvärr ville Sonja inte va med på bild idag, haha. Sånt som händer ;)

Adel

2011-04-17T01:29:00.000+02:00

Jag vill tacka dig, här i bloggen, kanske för att jag vet att du inte läser den.
Du finns så närvarande i mitt liv ändå...

Tack för att du är den du är.
Och för att jag kan prata med dig om allt, och att du alltid finns där för mig. För att du är den jag tänker på när jag har något roligt att berätta eller känner mig lite ensam.

För att du alltid får mig att skratta så där som bara du kan. För att jag känner att du ger mig tillbaka minst lika mycket som jag ger av mig själv till dig.
Dina skämt som verkligen får mig att brista ut i högljudda skratt som fyller ett helt rum.

För att du är den jag delar mina mål och framgångar med. Och för att du vill lyssna på mina sorger och berättelser om allt som varit.

Tack.

Jag gillar att du säger vad du tycker, men det du säger att du tycker säger inte mycket...

2011-04-16T22:17:00.000+02:00

Grått väder och mörka moln på himlen, och jag önskar mig solen tillbaka! Men gör det bästa av dagen och promenrear till affären och köper jordgubbar och anat gott! När jag kommer hem sköljer jag jordgubbarna och häller upp i en vacker skål, sätter mig vid skrivbordet där det står vaser med tulpaner och skriver på bokmanuset i ett par timmar.

Tar en paus för att få i mig lite lunch och leker med mina kattskatter en stund. Sedan ägnar jag några timmar åt att klippa och klistra kollage och slutligen filar jag lite på föreläsningen, som egentligen är klar... Det är bara det att när jag ligger i min säng och ska somna så dyker nya idéer upp i mitt huvud som snurrar av tankar. Så jag tänder lampan och skriver ner allt i anteckningsblocket som alltid finns nära till hands, sen... sen kan jag somna! Förhoppningsvis... ;)

Dagen efter går jag igenom mina anteckningar, funderar på om de är begripliga och vart i föreläsningen de hör hemma. Det är alltså en pågående process som så mycket annat.

För övrigt:

- Har jag bokat tvättstugan imorgon
- Gjort upp ett schema för de närmaste veckorna på SHEDO-bloggen.
- Gosat och lekt ännu mer med mina flickor Lily och Bäsie
- Har jag haft mardrömmar i 4 nätter i rad!
- Läser jag era underbara kommentarer här på bloggen om och om igen! :)
- Så finns det ingenting bra på tv ikväll som jag inte redan har sett! ^^

So I can shine with my own light, let me be myself...

2011-04-15T22:42:00.000+02:00

Först vill inleda det här inlägget med att säga tack till er, tack för alla era helt underbara kommentarer! Jag vet knappt vad jag ska säga... blir så djupt rörd. Och det värmer verkligen att höra att min blogg och det jag skriver kan sprida glädje och hopp!

Idag återvände solen till Eslöv igen, efter flera dagar av regn, blåst och dimma. Jag mötte upp Sonja nere i stan och vi bestämde oss för att promenera till Trollsjöparken och se efter om vitsipporna dykt upp ännu! Efter lite letande och till min stora lycka så hittade vi flera grupper med vitsipps-hjärtan! Om en vecka är nog hela parken översållad av dessa vår-bärare! Så jag och Sonja bestämde oss för att vi nästa vecka ska återvända till Trollsjöparken med en fullproppad picknickkorg och en mjuk filt att sitta på! Mys!

Här kommer lite bilder från dagen...

En härlig start på veckan!

2011-04-11T23:25:00.000+02:00

Vilken härlig dag! På förmiddagen bestämde jag mig för att ta itu med balkongen. Fick hjälp att tömma ur alla krukor med vissnade växter och jord från förra sommarens balkongparadis. Sen greppade jag tag i kvasten och sopade bort den värsta smutsen! Jag ahr ju inglasad balkong så det var inte så farligt egentligen! Avslutade med torka bordet och alla ytor med favorit Grumme grönsåpa och ta ett varv med snabeldraken, ja dammsugaren alltså! Så nu återstår bara det roligaste! Att fylla balkongen med blommor vart efter! Snart är det så varm att jag kan börja äta min frukost, lunch och middag ute på balkongen! Riktigt mysigt!

När jag var klar med balkongen gick jag hem till Jessica, och det är alltid lika mysigt att träffa henne och prata om allt och inget! Så glad över att jag har så många fina vänner!

Följde med Jessica och hennes sambo och deras son Oliwer för att kolla på en bil i Hörby. Det blev inget köp, men en trevlig resa :) Jag tog hand om Oliwer medan Jessica och hennes P kollade på några olika bilar. Oliwer älskar allt som har med traktorer att göra och blev eld och lågor när det stod en traktor bland alla bilar! :P Sötnos han är! Ser verkligen fram emot den dagen jag får ett eget barn!

Nu är jag hemma och har just hängt upp tvätten. Ätit en underbart god soppa gjord på ekologiska råvaror! Under det senaste året har jag börjat köpa allt mer ekologiska matvaror! Det är överraskande stor skillnad på smaken när man jämför ekologisk mat och mat som inte är ekologisk! Mycket inspiration hämtar jag från en av mina vänners blogg - Thérèse gröna rum.

Nu ska jag ta en lång varm dusch, sen ska jag förbereda lite inför imorgon då jag ska åka till Lund för att tillsammans med en vän berätta om våra erfarenheter av DBT - Dialektisk Beteendeterapi.
Jag tänkte dessutom ta tåget in till Lund tidigare än vad jag först tänkt, eftersom det aldrig är fel att uppleva våren i den staden!

Godnatt och sov så gott!

Tankar om våren och dess inverkan på samhället!

2011-04-10T18:50:00.000+02:00

När jag var ute på promenad nu ikväll så kom jag att tänka på varför jag tycker så mycket om det varmare årstiderna på året, det är inte bara för att naturen exploderar i alla nyanser av grönt och blommar i alla regnbågens färger. En förändring som är minst lika storartad är att vi tar steget ut ur vårt hem, och för någon som annars bor själv med två katter är det en stor förändring! När jag inte har bestämt att träffa någon så spenderar jag min tid i ensamhet här hemma. Ja helt ensam är jag ju inte, jag har ju mina kattskatter Lily och Melissa (aka Bäsie).

Jag har lärt mig att tivas väldigt bra med ensamheten och mitt eget sällskap. Om vintern håller folk sig gärna inomhus, därför blir det ett mer isolerat liv. Men nu när det är vår och jag går utanför dörren så möter jag grannarna som gräver i rabatten, barnen leker och stojar ute på gården, folk plockar fram grillen och äter ute i solen. Det blir naturligt att heja på varann, prata lite om väder och vind, och det lilla kan ge så mycket. En känsla av att vara omgiven av vänner.

När jag går förbi den gamla damen med den fantastiska trägården stannar jag alltid och pratar en stund, det är härligt att få prata med någon som delar ens intresse för växter av alla de sorter! Hon brukar alltid avsluta vårat samtal med:

- Tack snälla du för att du tog dig tid att prata en stund, det är så trevligt när du tittar förbi!

Och jag säger att jag tycker om att prata om henne jag också.
Idag när jag var ute med Bäsie och vi satt och njöt av den varma solen så gick min nyinflyttade granne förbi på väg till sopp-sorteringsstationen . När hon såg Bäsie kom hon fram och frågade om hon fick hälsa, självklart fick hon det! Vet ni vad som hände sen? Hon satte sig ner med benen i kors mitt emot mig! Jag blev så otroligt glad :) En vuxen kvinna som satte sig ner på den stenbelagda gården. Jag vet att jag själv bör betraktas som vuxen, men saken är den att jag nog inte är som andra vuxna i min ålder och uppåt. Jag är lite mer... frimodig än de flesta.

Vi satt i alla fall där och pratade, och hon berättade lite om sig själv, och om sitt arbete inom Äldrevården. Jag berättade att jag föreläser lite smått, och hon frågade vad jag föreläste om. Och jag berättade som det var, att mitt liv varit tufft, och att jag har haft en långvarig depression och ett självskadebeteende. Hon såg på mina armar och nickade. Hon verkade inte särskilt chockad utan vi fortsatte prata om hur man kan vända något som varit jobbigt till något bra. Det var härligt att sitta där med henne mitt emot mig. Det kändes så ärligt. Och vet ni vad jag tror? Vi hade aldrig haft den här pratstunden om det inte varit vår och fint väder. För när det är kallt ute och regnar eller snöar så sitter man inte utomhus i onödan... inte jag i alla fall! :)

Ganska intressanta tankar som snurrat i mitt huvud idag! Och därför har bloggen fyllts av flera inlägg idag än på länge! Ta er gärna tid att lämna en kommentar med era egna tankar och funderingar kring de ämnen jag tar upp! Det är alltid roligare att fundera tillsammans än i sin ensamhet!

Ken Ring - Låter För Barnen (OFFICIAL VIDEO) Original

2011-04-10T16:54:00.001+02:00

Den här låten säger så mycket om en verklighet som är väldigt främmande för oss här i Sverige. Det är så mycket av det mest primära i vår dagliga överlevnad som vi tar för givet- ett hem, mat för dagen, rent vatten att dricka, en säng, en trygg famn att söka tröst i, vänner och möjligheten att få gå i skolan.

När jag var sjuk så klarade jag inte av att se på nyheterna, det gjorde för ont. Det kändes som om jag skulle gå sönder, splittras i tusen bitar. Jag var så hudlös, så försvarslös mot de kaskader av misär som nyhetsreportern hävde ur sig. Jag kunde inte förstå hur andra människor kunde sitta och se på nyheterna och se så oberörda ut när de hörde samma meningar som fick mig att gå sönder. Det var obegripligt...

Idag förstår jag bättre, jag är inte lika hudlös och nu mer kan jag se på nyheterna utan att bli så illa berörd som jag blev då. Men jag känner fortfarande... bilderna som flimrar förbi på kvällsnyheterna är verkliga... det är ingen scen från en film. Det är verklighet!

Kanske är det så att vi blivit så pass avtrubbade i dagens samhälle genom att vi hela tiden matas av dessa fruktansvärda bilder och sekvenser i all media runt omkring oss.

Det faktum att krigsscenerna i en bra krigsfilm är mer grafisk och detaljerad än de bilder vi ser på kvällsnyheterna som gör att vi blir avtrubbade. I filmerna ser vi ett bisarrt scenario av blod, lemlästade människor och städer i ruiner i stark skärpa och detaljrikedom, och vi skakas av de mest barbariska scenerna.

Om vi då jämför de suddiga och otydliga bilderna som filmats med en mobilkamera i nyhetsinslaget om kriget i något avlägset land i mellanöstern så berör det oss inte på samma sätt, eftersom vi blivit så avtrubbade av mycket grafiska krigsfilmer.

Är det så att vi inte längre blinkar när vi hör att ytterliga 30 personer har dödas i Afghanistan efter militärens framfart?

Oj, va många tankar ^^
Jag tänker nog för mycket för mitt eget välbefinnande.

Vänskap har ingenting med ras att göra :)

2011-04-10T16:05:00.000+02:00

Här har vi människor mycket att lära! Om en katt och en delfin kan bli vänner, varför kan vi människor inte sluta kriga mot varandra? Hur kom det sig att vi började skilja på människor och mäniskor på grund av hudfärg, nationalitet, kultur och religion? Varför är vi så elaka mot varann? Tänk om man kunde ruska om och ruska vett i de som förblindats av hat gentemot människor av en annan ras! Tänk om vi kunde lära oss att se bortom alla våra olikheter och istället öppna ögonen och se alla de likheter vi delar med varann. Vi är alla människor, vi behöver kärlek, trygghet och bli bemötta med vänlighet. Vi behöver alla mat och något att dricka, liksom vi behöver en familj, vänner och att få känna att vi är älskade som vi är.

Tankarna är många... jag kunde hålla på i evigheter! Men nu ska jag ut på en promenad i solen!

Vår, älskade, älskade vår!

2011-04-10T14:34:00.000+02:00

Efter stormen som drog över stora delar av vårt avlånga land så återvände vårsolen till Skåne. Att våren har anlänt till Skåne är ingen nyhet, men det är först nu det känns på riktigt! Igår tog jag med mig Bäsie (Melissa) ut i solen och vi placerade oss vid en husvägg i söderläge där solen värmde skönt! Till slut blev det så varmt att jag var tvungen att ta av mig jackan! Härligt! Våren är så otroligt efterlängtad!

Skåne är absolut bäst om våren och sommaren! Det är nästan så jag känner att jag aldrig skulle kunna flytta längre upp i landet, men den känslan försvinner bort när den sena hösten och vintern tar vid... Då vill jag mer än gärna flytta från Skånes isande och obarmhärtigt piskande vindar!

Har våren kommit till er ännu? Jag vet ju inte riktigt vart ni bor :) Lämna gärna en kommentar där ni berättar vart ni bor och hur långt våren har kommit hos er! Skulle vara intressant att veta! :)

Nu ska jag ta med mig Lily ut på en solskenspromenad! Hoppas ni får en fin dag!

Allt fler växter och blommor slår ut i blom efter den lång vintervilan.

Jag och Bäsie myser i solen!

Skillor finns det gott om!

Ni ser rätt, det är en liten humla som besöker skillorna!